Helg i bilder










Älgskräcken

Jag känner ingen som har samma älgskräck som jag, på riktigt.
Jag är totalt livrädd.

Vi har bott i huset i exakt 1 månad idag och jag har vart med om tre älgupplevelser.
Första gången var första morgonen jag åkte till jobbet. Mitt på vägen i skogen sprang det ut en svinstor älg från skogen och jag hann precis bromsa. Jag var jättenära på att krocka med den.
Dog lite.
 
Gång två var ihop med Magnus i bilen. Vi körde hemåt på kvällen och en älgmamma med sin bebis hoppade ut på vägen men vi hann stanna och fick vänta tills ungen gått över vägen.
Sen sprang de vidare över gärdet.
Dog lite till.
 
Tredje gången var igår.
Jag var ute med Diesel och drog kedjor efter jobbet, i kolsvart mörker.
Hade endast en pannlampa som ljus, vi såg ut såhär
 

Jag var ganska stolt över att jag gick ut själv i mörkret eftersom jag är så FÖRBANNAT mörkrädd, men jag lyssnade på musik och tänkte att jag tar lilla svängen som går "förbi vårt lilla samhälle".
Efter det där samhället så blir Diesel lite orolig, stannar några gånger och tittar bak en del. Jag tittar bak men ser inget så jag fortsätter gå.
Sen låter det som att någon springer bakom oss, bara några steg, men när jag vänder mig om så ser jag ingen.
Vi passerar ett stort vitt hus som ligger på ett gärde som på slutet av sin tomt har en liten dunge.
Dungen är ungefär 30m ifrån oss.
Helt från ingenstans börjar Diesel spetsa öronen och reser upp sig och letar efter något. Precis som när han vädrar rådjur så jag antog att det som vanligt stog rådjur på gärdet så jag lyser runt men ser inget och fortsätter gå.
Då börjar han pipa, vädra och verkligen sträcker på sig och vill iväg.
Då ser jag, i dungen, 4 ögon och tänker "Aha, rådjur", men sen börjar ögonen springa ut på gärdet, och då ser jag 8 vita ben och inser hur högt upp dom där jävla ögonen sitter.
Pannlampan når PRECIS fram till dom och jag ser bara väldigt svagt hur det är en stor älg och en bebisälg.
Dom stannar, tittar på oss, vi stannar, tittar på dom. Där står vi i vad som känns som en evighet. Jag vågar inte röra huvudet för jag vill inte tappa bort dom och där står vi.
Till slut försvinner dom vidare bort från gärdet och sen såg jag dom inte mer.
 
Blev så sjukt stressad och hela vägen hem (hade mer än halva vägen kvar såklart) så får jag gå och kolla bakåt och titta överallt för att lysa upp alla gärden runt omkring. Men jag såg dom inte mer.
Jag var alldeles skakig när jag kom hem. Ville helst sätta mig ner och grina.
 
Såatteh.. dom här älgarna kommer att bli min död här ute.

amandalundwall

Herregud, det är typ bara hund här.

RSS 2.0