Jagas utredning

Jag och Jaga var hos veterinären idag och utredde hennes epilepsi.
Vi var helt överens jag och veterinären och vi tyckte och tänkte precis likadant vilket var så himla skönt!

Jagas anfall är milda men framför allt väldigt korta och kommer ganska sällan. Under ett år rör det sig om ca 12 minuters EP-anfall, om hennes anfall inte förändras.
Risken att det är en medfödd hjärnskada är väldigt liten eftersom det är väldigt ologiskt att denna hjärnskada trycker på "rätt knappar" med 2-3 månaders mellanrum. Vad i en ev skada skulle triggas varannan månad?
Så det är uteslutet, vi tänker inte ens magnetröntga.

Att hon skulle fått en hjärnskada under tiden som skapar epilepsi är inte möjligt eftersom hon haft anfall sen valp (då veterinären sa att hennes vinglighet i bakbenen som uppkom två tillfällen förmodligen var en "föreAura" för ett anfall som sen stoppades).

Så inga prover togs då hon är i full kondition, äter och dricker som hon ska, haft anfall hela livet och de är väldigt korta.

Vi diskuterade medicin men både hon och jag var överens om att det INTE är aktuellt för Jaga.
Anledningarna är att det är daglig medicinering i tablettform två ggr/dag. Levern tar tillslut stryk av det. Nästan alla får personlighetsförändringar som visar sig i slöhet, trötthet och att de inte är "lika snabbtänkta" som innan. De "är inte riktigt med i matchen" jämt och det vågar jag inte chansa på och det vill jag heller inte utsätta henne för. Plus att anfallen inte kommer så ofta och så tätt att det stör vår vardag.

Långa anfall kan ge skador på hjärnan pga överhettning, men det finns igen risk för det i Jagas fall pga att anfallen vara i ca två minuter.

Jag ska träna precis som vanligt, jag kan maxa belöningarna och träna som vilken hund som helst, däremot kan jag tänka mig för när det gått ca två månader sen sista anfallet eftersom det förmodligen kommer ett nytt snart. Då kan jag tex träna mer hemma så chansen att hon får ett anfall hemma än i en offentlig miljö är större, för min egna skull.
Och jag ska sluta noja över att det ska komma ett anfall så fort jag tränar för jag VET hur hon beter sig innan ett anfall och jag har ganska lång tid på mig att förbered mig och henne innan hon börjar krampa, från att jag märker att det kommer ett anfall.

Det jag däremot ska ändra på är att jag inte ska röra henne. Jag har alltid haft en hand på henne (och släckt om vi vart inne så det är lugnt omkring henne) men det kan förlänga anfallet.
Veterinären tyckte att jag, när jag ser att hon ska få ett anfall, säga åt henne att sitta eller ligga och sen bara stå tyst rätt upp och ner. Vill jaga resa sig och gå innan hon ramlar "ihop" så får hon göra det för där är hon inte medveten bad hon gör och hon KAN bli aggressiv.
Ingen av oss tjänar på att jag får ett bett tex.

Veterinären kände också att jag hade sån stenkoll på läget och hur hennes anfall vart, att hon var trygg med att släppa oss utan medicinering eller undersökning och det gav mig både självkänsla och trygghet.
Så vi kör på som vanligt, jag har en hund med epilepsi, men shit happens.




Lydnadsdag hos Frida Wallén

Igår var jag och Jaga till Frida ihop med 7 andra ekipage och hade en deldag med lydnad.
Jag berättad mina problem vi stött på i de två senaste tävlingarna och att det var det jag ville fokusera på - att jag tappar henne in på planen, mkt nos och en del attityd.
Och självklart platsen då.
 
Jag blev startnr 1 så jag gjorde precis som vanlgit och tog ut Jaga ur bilen och värmde upp på parkeringen och gick sen in på planen.
Frida skrek efter ca 2 steg att det bara skriker Figge om Jaga. Det enda hon gör är att leta figge, sen att jag är där bak i kopplet det skiter hon i.
Så dels fick jag tänka om vad gäller mina ingångar, vilket kommando jag ska använda (och vad det ska betyda) samt att jag fick lite övningar att kunna ta till.
Jag kommer använda Här som kommer betyda i princip ett fotgående utan krav på kontakt. Samma position med kropp, hon ska sätta sig när jag stannar och hon får absolut inte lukta eller dra i kopplet.
Så nu håller jag på att lära in det men när det är inlärt så jag kan börja ställa krav så kom vi överens om att jag hellre tar i för mkt när jag säger åt henne, och samtidigt tex knäpper med fingret, så att jag på tävling kan knäppa med fingret som en varning om hon börjar flamsa.
Frida sa återigen att hon är en ganska tuff hund att hantera och att jag ständigt måste ha en tumme i ögat och det är ganska skönt att få det bekräftat av någon som faktiskt kan hund, att jag inte har världens lättaste malle.
 
Sen gjorde vi övningar på bordet igen. Det går ut på att du helt enkelt säger åt din hund att vara kvar på borde, sen om den vill sitta, ligga, nosa osv spelar ingen roll men inga tassar får lämna bordet, och jag står en bit bort och bara är. Det tog inte lång tid innan Jaga hoppade ner och efter att ha tagit upp henne och sagt åt henne en gång så höll hon sig men så fort jag gick tillbaka och berömde henne så hon blev busig så började hon igen. Precis som på tävling, när det är bus så är det friheter efteråt.
Nyttig övning!
 
Sen diskuterade vi det här med uppvärmning på tävling och att jag har kvar i bakhuvudet hur hon ska efter allt som rör sig och alla hundar som är i aktivitet, och att det gör att jag inte riktigt släpper loss som Jaga egentligen behöver på uppvärmningen. Jag är ganska dämpad.
Så vi gjorde en kontaktövning som gick ut på att Jaga sitter framför mig, jag har en leksak i händerna framför magen och  håller hon kontakt blir hon skickad (som på skyddet) på ett Japp men tittar hon bort så retar jag henne för att hon missade.
Detta kan jag ju även göra med Jaga kopplad på tävlingsplatsen.
Och då kan jag sätta henne med ryggen mot aktiviteten (tex apellplanen) och göra så på nya ställen för att hon ska komma igång rätt.
 
Sen satte vi nya regler på Lägg dig, som jag använder när jag pausar henne under ett träningspass.
Inget nos, inget gräsätande, ingenting. Hon ska ligga stilla med hakan i luften och bara vara. Hon får gärna titta och ha sig (tittar hon spänt på aktivitet och har koppel på sig så kan jag stå med ryggen mot aktiviteten och lägga ett tryck i halsbandet med kopplets hjälp så att hon måste hålla emot och då tänker "bort från aktiviteten", och att jag blir lugnare ju mer spänd hon blir. Det är ju lätt.. eller inte haha.
 
Vi tittade även på flygande ingångar på plan som jag tror att jag tänker använda mig utav.
Jag gör kontaktleken i princip, vi busar, jag snor leksaken ifrån henne och retar henne, sätter henne ner, går bort några steg medan ekipaget innan mig är på g ut från banan. Jag stoppar ner leksaken i fickan (Jaga sitter fortfarande kvar) och när vi blir inropade så börjar jag gå och säger Här.
Hon gick så jävla bra på detta.
 
Sen pratade vi även om mina leksaker.
Frida menade på att vissa hundar gillar att leka, vissa gillar att kampa men vissa hundar vill ha fighten.
Jaga vill ha fighten ganska ofta.
Hon jämförde det med ett snöbollskrig. Första kastar man lite lätt pudersnö på varandra (leken), sen börjar man rulla snöbollar som kastas ganska så hårt (kamp) och till sist snöpular man varandra (fighten).
Eftersom Jaga vill ha figgen och skyddsärmen så är lek och kamp lite halvbra för henne, men jag har fortfarande inte gett henne något som väger upp det hon letar efter, och jag blir inte så häftig i hennes ögon.
När Frida sa detta så började jag tänka på Jaga när hon är ute på tomten, eller bara när vi tränar och jag belönar.
Jag ger henne en kampleksak som vi kampar lite roligt med (kamp), hon får vinna och springer runt mig och jag klappar händer och piper (lek) och det slutar alltid med att Jaga springer rakt mot mig, stampar av så hon PRECIS missar mig och låter som en björn samtidigt (fight) och tycker hon är ashäftig.
Hon gillar att skrämmas, hon gillar att känna sig häftig samtidigt som hon inte är DUM, men hon gillar den typen av "lek".
Så jag fick helt enkelt göra en ingån,. ställa upp på planen, göra några steg fotgående, belöna med kampleksak och sen fick jag helt enkelt kampa in henne i en buske och vara ganska så hård i leken. Jag ställde på henne en hel del, kampade in henne mellan två staket och belastade henne mycket under kampen så JAG blev häftig i hennes ögon.
Hon var HELT annorlunda efter det. Totalt annorlunda.
Hon såg sig själv som kung (som alltid) men jag var tamefan hennes gud efter det.
Plus att jag ska köpa lite större och mer rejäla leksaker som jag använder så hon får något riktigt ordentligt och häftigt.
 
Sen la vi plats på 5 hundar på slutet.
Jag fick ha koppel på, så jag backade ut till kopplets längd och stog så första minuten och sen backade jag några steg till de resterande två minutrarna. Hon låg så bra. Stilla, lugnt, ögonen blundade ibland, och inte en antydan till något.
Så efter tre minuter gick jag och belönade med godis och mys, och sen fick hon träna på Lägg dig då jag inte ville trigga de andra hundarna genom att gå bort med henne.
Det kändes så skönt att se att hon var helt normal på platsen (sen att jag stog nära hjälpte nog mycket men jag behövde det för mina hjärnspöken) och att jag fått så bra verktyg att använda mig utav i träningen.
 
Plus att Frida berömde vårt fotgående och vår fjärr och sa att jag var så himla bra på detaljer och att fjärren var skitfin! (plus att hon frågade hur jag fått till hennes uppsitt från ligg. FRIDA WALLÉN FRÅGADE MIG HUR JAG FÅTT TILL HENNES UPPSITT FRÅN LIGG!!!)
Så nu är jag glad och tävlingsmotiverad.
 
 
 

amandalundwall

Herregud, det är typ bara hund här.

RSS 2.0