Frida - långt

Igår åkte jag och Jaga till Frida Wallén för en privatlektion vi bokade för typ.. månader sen.

Frida blev informerad i förväg om Jaga och hennes tår så vi bestämde att vi skulle ses och ta det lugnt, mycket prat.

Vi började prata om vad jag ville ha hjälp med och vi pratade mycket om min nervositet och Jagas stressnivå i det sammanhanget, och hur jag har såna negativa bilder i mitt huvud.

 

Vi pratade bla om hur jag ska tänka inför en tävling, att jag kanske ska hoppa över platsen om jag känner mig alldeles för nervös, för att på så sätt slippa sätta prestationskrav på mig själv och därmed sätta Jaga i en förhöjd stressnivå.

Sen pratade vi även om andningen, att jag ska börja andas med magen ordentligt (magen åker ut när jag andas in, för då blir man tyngre och lugnare och på så sätt kan jag fokusera just på att andas) och liknande.
Sen sa hon att jag ska skriva ner hur jag vill ha det, på tävling, och läsa det upprepade gånger för det man läser sätter sig i huvudet.

 

Vi pratade mycket om hur reaktiv Jaga var när hon var ca 1 år. Om hur det sitter kvar i mitt huvud trots att hon bevisar gång på gång att hon inte är kvar i den perioden på samma sätt längre och att det förstör en hel del för mig.

 

Vi började lätt med koncentrationsövningar.

Hon skulle sitta och stanna kvar fast jag drog i kopplet och försökte lura henne att gå framåt, basic alltså.
Jaga är ju van vid det så hon satt där som en sten och var koncentrerad.

Vi pratade även om att jag ska belöna i koncentration, alltså omvänt lockande, att hon inte får ta godisen som rör sig framför henne förens jag sagt varsågod.
Har slarvat som fan med detta så jag fick påminna henne första gångerna men sen var hon med på vad jag menade.

Frida var nöjd, och jag tyckte det var jätte enkla saker som kändes lite fånigt att göra, tills Frida sa "varför gör du inte det här på tävlingsplatsen? När hon börjar pipa för att du är nervös?”
Och det funkade, hon var ju tyst i den miljön.

Så det är en grej jag ska ta med mig ut på tävlingar.

Speciellt när ekipaget före oss är på banan, för då står man mest och väntar och blir mer nervös, då kan jag göra såna koncentrationsövningar.

 

Sen tog vi upp Jaga på ett lågt bord, hon fick göra vad hon ville så länge hon inte hoppade ner från bordet, samt att vi försökte locka ner henne med hjälp av kopplet.

Jag skulle heller inte styra henne om hon var på väg ner, jag brukar ju säga ”app app” för hennes tanke är ”ner från bordet” men då hjälper jag henne för mycket. Jag får säga åt henne när hon väl hoppat ner för att hon ska få vara mer koncentrerad.

Det där med att inte lösa hennes korsord jag pratat om tidigare.

 

Hon hoppade ner ett par gånger och kändes flamsig, ”jag ska bara..” och Frida gav mig ett bra och lugnt tips på hur jag kan säga åt Jaga ordentligt utan att öka hennes stressnivå.
Hon frågade om hon var van vid att bli tagen på överallt och det är hon ju, så jag kunde faktiskt ta i skinnet runt kinderna, inte hårt men lugnt och ”tryggt” och vara lugn själv, tills hon visar att hon lugnar sig.
Hon svarade jättebra på det. Tog inte åt sig på fel sätt utan sa mest ”sorry, tänkte mig inte för” och skärpte sig sen och förstog vikten av att vara på bordet.

 

Sen tog vi ut Best.

Mest för att se vad Jaga egentligen gjorde när hon var "fri" uppe på bordet och en annan hund var aktiv på planen.

Hon brydde sig inte mer än vanligt först, spanade in honom och höll koll. Sen ökade de aktivitetsnivån och då började hon pipa så då backade jag ut hela kopplets längd och försökte "dra ner henne" på gräset, så att hon fick koncentrera sig på att faktiskt inte hoppa ner.

Och då blev hon tyst.
Det jag måste tänka på är att inte belöna för snabbt, så att kedjan blir ”pipa, bli tyst, godis, pipa, bli tyst, godis”.
Samt att faktiskt inte belöna så ofta med rösten och skapa en förväntan för då höjer jag hennes nivå.
Tex så hoppade hon ner en gång, jag sa Nej!, tog upp henne och tog henne lugnt i kindskinnet och sa ”stanna”, sen efter sa jag ”Bra” men då tyckte Frida att jag nästan bad lite om ursäkt för att jag sa Nej, och att jag istället backar bort, låter henne bevisa att hon förstog att hon skulle vara på bordet och SEN belöna med en godis eller rösten.

 

Jaga började pipa ju mer Best var aktiv, tex i en inkallning eller en kamplek.
Då pep hon sitt frustrationspip, intensivt och högt, och där ska jag tänka annorlunda för där kan jag inte kräva total tystnad när jag gör en koncentrationsövning.
Där belönar jag redan för att hon tar kontakt med mig, för det är steg 1.
Sen att hon piper fortfarande får jag ignorera till en början, hon är inte ens medveten om alla gånger hon piper när hon piper i frustration utan det är mer ett tryck som hon måste pysa ut någonstans ifrån.
Vi testade även att klappa henne lugnande och försöka ”putta ner henne” från bordet för att hon skulle behöva koncentrera sig på att stå kvar på bordet och det gjorde henne också tystare.

 

Vi kom fram till att det inte är Best i sig som hon egentligen vill till, det är leken.
Och att, vilket jag redan vet, hon absolut inte är arg eller elak utan hon kan bara inte behärska sig ännu när det är ett fritt kommando (hon fick ju göra vad hon ville bara hon var på bordet) och störningen är så stor.

Jag kan också, på tävlingar, ge henne en boll att bära på.

Då slår hon bort omgivningen mer, om jag känner att den blir för mycket.

Nu är hon ju ingen hund som är aggressiv eller göra arga utfall men just för att jag ska kunna fokusera på mig och min nervositet.
Jag tror det är bra grej för mig.

 

Sen ville jag att hon skulle kolla på fotgåendet.
När hon gick iväg och hämtade Best tidigare så tog jag ner Jaga från bordet och tränade lite fotgående och hennes attityd!! Frambenen trampade, hon var tyst och enligt Frida var svansen rätt upp haha!
Redan då tyckte Frida hon gick jättefint.
Jag berättade hela historian om vår position och hon tyckte hon gick alldeles perfekt där hon går idag, där jag tyckte hon kändes bra. Hon tyckte att hon var för långt bak vissa gånger och det är dom gånger jag känt att jag tappat henne, och hon glider fram för mkt när hon börjar flamsa.

Hon tyckte att jag skulle träna positionen med hjälp av halter.
Jag ska ha kvar godis i vänsterhanden, gå några få steg, stanna, och sätter hon sig fel gör vi en ny halt tills hon sätter sig korrekt. Då får hon en belöning.
Jag var rädd för pipet men det kom EN gång. I första halten där hon inte fick godis.
Hon tyckte även att jag ska belöna i koncentration även här, och även röra handen utan att hon bryter kontakten.
Sen tyckte hon att steg 2 var att visa att jag har en tom vänsterhand, göra en halt, ta godis från högra handen bakom ryggen (eftersom jag tränat omvänt lockande i steg 1 så ska hon inte bryta positionen och följa handen bakom ryggen) och belöna i position.
Sen tyckte hon att jag ska börja bygga på uthålligheten då Jaga efter en viss tid slänger med huvudet mot vänsterhanden för att tigga godis, och att jag på såna transportsträckor kan belöna med kamp för att hålla uppe attityden. Men! Gömd leksak och bara på jackpottar, annars kommer hon komma för långt fram och vara FÖR gasad.

Annars tyckte hon att fotgåendet var jättesnyggt, speciellt med attityden, så det var jättekul att höra, och att hon är i bra position där jag känt att jag velat ha henne.

Det ska bli spännande att ses på lägret 8/5. Då kommer hon få sen en annan Amanda och Jaga för då kommer jag vara jättenervös och det kommer vara mer liv runt omkring.
Men det ska bli spännande!



Kommentarer
Petra, Skurk och Lo

Åh så intressant det låter, kul att få läsa om en privatlektion när jag själv funderat på att gå för henne! Lycka till med träningen och bra jobbat!! :D

2014-05-04 @ 23:34:15
URL: http://etthundansliv.wordpress.com


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

amandalundwall

Herregud, det är typ bara hund här.

RSS 2.0