27/4

Fattar inte hur jag kunde glömma Trosans födelsedag igår!
Inte glömt den på 7 år, men någon gång ska väl vara den första.
 
Igår saknade jag henne, mamma kom över och vi pratade om hundarna och kom in på Trosan.
Hon hade älskat livet på landet. Fast kanske ändå inte, med tanke på allergierna.
Men utan dom, då hade hon älskat livet på landet.
 
Fina Trosmos.
Du och Jaga hade vart så fina ihop om.
 
 
 
 
 

Frida - långt

Igår åkte jag och Jaga till Frida Wallén för en privatlektion vi bokade för typ.. månader sen.

Frida blev informerad i förväg om Jaga och hennes tår så vi bestämde att vi skulle ses och ta det lugnt, mycket prat.

Vi började prata om vad jag ville ha hjälp med och vi pratade mycket om min nervositet och Jagas stressnivå i det sammanhanget, och hur jag har såna negativa bilder i mitt huvud.

 

Vi pratade bla om hur jag ska tänka inför en tävling, att jag kanske ska hoppa över platsen om jag känner mig alldeles för nervös, för att på så sätt slippa sätta prestationskrav på mig själv och därmed sätta Jaga i en förhöjd stressnivå.

Sen pratade vi även om andningen, att jag ska börja andas med magen ordentligt (magen åker ut när jag andas in, för då blir man tyngre och lugnare och på så sätt kan jag fokusera just på att andas) och liknande.
Sen sa hon att jag ska skriva ner hur jag vill ha det, på tävling, och läsa det upprepade gånger för det man läser sätter sig i huvudet.

 

Vi pratade mycket om hur reaktiv Jaga var när hon var ca 1 år. Om hur det sitter kvar i mitt huvud trots att hon bevisar gång på gång att hon inte är kvar i den perioden på samma sätt längre och att det förstör en hel del för mig.

 

Vi började lätt med koncentrationsövningar.

Hon skulle sitta och stanna kvar fast jag drog i kopplet och försökte lura henne att gå framåt, basic alltså.
Jaga är ju van vid det så hon satt där som en sten och var koncentrerad.

Vi pratade även om att jag ska belöna i koncentration, alltså omvänt lockande, att hon inte får ta godisen som rör sig framför henne förens jag sagt varsågod.
Har slarvat som fan med detta så jag fick påminna henne första gångerna men sen var hon med på vad jag menade.

Frida var nöjd, och jag tyckte det var jätte enkla saker som kändes lite fånigt att göra, tills Frida sa "varför gör du inte det här på tävlingsplatsen? När hon börjar pipa för att du är nervös?”
Och det funkade, hon var ju tyst i den miljön.

Så det är en grej jag ska ta med mig ut på tävlingar.

Speciellt när ekipaget före oss är på banan, för då står man mest och väntar och blir mer nervös, då kan jag göra såna koncentrationsövningar.

 

Sen tog vi upp Jaga på ett lågt bord, hon fick göra vad hon ville så länge hon inte hoppade ner från bordet, samt att vi försökte locka ner henne med hjälp av kopplet.

Jag skulle heller inte styra henne om hon var på väg ner, jag brukar ju säga ”app app” för hennes tanke är ”ner från bordet” men då hjälper jag henne för mycket. Jag får säga åt henne när hon väl hoppat ner för att hon ska få vara mer koncentrerad.

Det där med att inte lösa hennes korsord jag pratat om tidigare.

 

Hon hoppade ner ett par gånger och kändes flamsig, ”jag ska bara..” och Frida gav mig ett bra och lugnt tips på hur jag kan säga åt Jaga ordentligt utan att öka hennes stressnivå.
Hon frågade om hon var van vid att bli tagen på överallt och det är hon ju, så jag kunde faktiskt ta i skinnet runt kinderna, inte hårt men lugnt och ”tryggt” och vara lugn själv, tills hon visar att hon lugnar sig.
Hon svarade jättebra på det. Tog inte åt sig på fel sätt utan sa mest ”sorry, tänkte mig inte för” och skärpte sig sen och förstog vikten av att vara på bordet.

 

Sen tog vi ut Best.

Mest för att se vad Jaga egentligen gjorde när hon var "fri" uppe på bordet och en annan hund var aktiv på planen.

Hon brydde sig inte mer än vanligt först, spanade in honom och höll koll. Sen ökade de aktivitetsnivån och då började hon pipa så då backade jag ut hela kopplets längd och försökte "dra ner henne" på gräset, så att hon fick koncentrera sig på att faktiskt inte hoppa ner.

Och då blev hon tyst.
Det jag måste tänka på är att inte belöna för snabbt, så att kedjan blir ”pipa, bli tyst, godis, pipa, bli tyst, godis”.
Samt att faktiskt inte belöna så ofta med rösten och skapa en förväntan för då höjer jag hennes nivå.
Tex så hoppade hon ner en gång, jag sa Nej!, tog upp henne och tog henne lugnt i kindskinnet och sa ”stanna”, sen efter sa jag ”Bra” men då tyckte Frida att jag nästan bad lite om ursäkt för att jag sa Nej, och att jag istället backar bort, låter henne bevisa att hon förstog att hon skulle vara på bordet och SEN belöna med en godis eller rösten.

 

Jaga började pipa ju mer Best var aktiv, tex i en inkallning eller en kamplek.
Då pep hon sitt frustrationspip, intensivt och högt, och där ska jag tänka annorlunda för där kan jag inte kräva total tystnad när jag gör en koncentrationsövning.
Där belönar jag redan för att hon tar kontakt med mig, för det är steg 1.
Sen att hon piper fortfarande får jag ignorera till en början, hon är inte ens medveten om alla gånger hon piper när hon piper i frustration utan det är mer ett tryck som hon måste pysa ut någonstans ifrån.
Vi testade även att klappa henne lugnande och försöka ”putta ner henne” från bordet för att hon skulle behöva koncentrera sig på att stå kvar på bordet och det gjorde henne också tystare.

 

Vi kom fram till att det inte är Best i sig som hon egentligen vill till, det är leken.
Och att, vilket jag redan vet, hon absolut inte är arg eller elak utan hon kan bara inte behärska sig ännu när det är ett fritt kommando (hon fick ju göra vad hon ville bara hon var på bordet) och störningen är så stor.

Jag kan också, på tävlingar, ge henne en boll att bära på.

Då slår hon bort omgivningen mer, om jag känner att den blir för mycket.

Nu är hon ju ingen hund som är aggressiv eller göra arga utfall men just för att jag ska kunna fokusera på mig och min nervositet.
Jag tror det är bra grej för mig.

 

Sen ville jag att hon skulle kolla på fotgåendet.
När hon gick iväg och hämtade Best tidigare så tog jag ner Jaga från bordet och tränade lite fotgående och hennes attityd!! Frambenen trampade, hon var tyst och enligt Frida var svansen rätt upp haha!
Redan då tyckte Frida hon gick jättefint.
Jag berättade hela historian om vår position och hon tyckte hon gick alldeles perfekt där hon går idag, där jag tyckte hon kändes bra. Hon tyckte att hon var för långt bak vissa gånger och det är dom gånger jag känt att jag tappat henne, och hon glider fram för mkt när hon börjar flamsa.

Hon tyckte att jag skulle träna positionen med hjälp av halter.
Jag ska ha kvar godis i vänsterhanden, gå några få steg, stanna, och sätter hon sig fel gör vi en ny halt tills hon sätter sig korrekt. Då får hon en belöning.
Jag var rädd för pipet men det kom EN gång. I första halten där hon inte fick godis.
Hon tyckte även att jag ska belöna i koncentration även här, och även röra handen utan att hon bryter kontakten.
Sen tyckte hon att steg 2 var att visa att jag har en tom vänsterhand, göra en halt, ta godis från högra handen bakom ryggen (eftersom jag tränat omvänt lockande i steg 1 så ska hon inte bryta positionen och följa handen bakom ryggen) och belöna i position.
Sen tyckte hon att jag ska börja bygga på uthålligheten då Jaga efter en viss tid slänger med huvudet mot vänsterhanden för att tigga godis, och att jag på såna transportsträckor kan belöna med kamp för att hålla uppe attityden. Men! Gömd leksak och bara på jackpottar, annars kommer hon komma för långt fram och vara FÖR gasad.

Annars tyckte hon att fotgåendet var jättesnyggt, speciellt med attityden, så det var jättekul att höra, och att hon är i bra position där jag känt att jag velat ha henne.

Det ska bli spännande att ses på lägret 8/5. Då kommer hon få sen en annan Amanda och Jaga för då kommer jag vara jättenervös och det kommer vara mer liv runt omkring.
Men det ska bli spännande!

Jaga och hennes tå

Igår var vi till Redog igen för en röntgen av tårna på höger baktass.
Schäfern i Jaga vaknade så fort hon insåg att hon skulle bli undersökt, så hon tog i nerifrån tårna och morrade som en flock vilda lejon, trots att veterinären bara försökte lyssna på hennes hjärta hahaha.
Vi kunde inte hålla oss för skratt. Jaga trodde att hon var jätteskrämmande.
När vi sen skulle klämma på tårna så satte vi på en munkorg i vanlig ordning.
Jaga fortsatte låta. Ingen blev rädd.
 
Eftersom att hon bara låter och inte gör något mer så bestämde vi oss för att röntga henne vaken.
En bild togs när hon satt ner (fortfarande morrandes) och en när hon låg ner på sidan.
Bilderna visade ingen skada på skelettet tack och lov så förmodligen har hon vrickat/stukat böjsenan under två av tårna vilket tydligen är lätt hänt.

Ledsen hund. Ingen blev rädd :(
 
skrikrosa benmanschetter att ha på båda bak vid promenad.
Koppelpromenad i normalt tempo på hårt och jämnt underlag i ca 20-30min per gång.
Ingen lek för Jaga, lugn aktivering i form av specialsök eller spår på hårt underlag.
Rimadyl.
Ev laserbehandling.
Återbesök om en månad.
Jag kommer att ha en galen hund om två dagar med så mkt energi i benen.
 
Detta innebär alltså att privatlektionen för Frida som jag suktat efter i månader inte blir av.
Inte heller kan jag tävla i slutet av april men förhoppningsvis kan jag vara med på lydnadskursen för Frida i maj.

Det som känns skönt är iaf att hon inte har ont i normala fall, utan bara när hon böjer ihop tårna som "en liten bulle" eller när hon sträcker ut klorna så rakt det bara går.
Sen har hon ju såklart ändrat sitt rörelsemönster pga detta men hade hon haltat eller visat att hon hade ont så hade jag tagit detta mycket hårdare. Nu slipper jag se att hon har ont för det syns inte.
 
Så jag ska beställa hem fler kokainpads då jag igår upptäckte att jag nog blandat ihop dom för Jaga markerade helt galet på sökbanan igår haha.
Jag måste styra upp kokainhanteringen alltså.

Skadad bagis

Igår var vi till Redog i Västerås för en genomkoll av Jaga.
För några veckors sen, kanske typ 1 månad sen, tyckte jag att Jaga var ojämt musklad i bakbenen när vi cyklade.
Jag klämde och kände och hon reagerade inte. Hon sprang runt normalt och hon har inte visat något.
Jag tyckte också att hon rörde sig lite lite annorlunda men jag kunde inte sätta fingret på det och jag var osäker på om jag såg fel pga att jag var orolig över musklerna.
Så jag slutade cykla med henne och sen bokade jag in en tid hos Redog men då drog hon av sig toppen på klon så jag fick omboka besök så igår blev det äntligen av.
 
Stefan såg direkt när vi skrittade och travade att det var något på höger bak.
Han kände igenom henne och tyckte att hon var väldigt fin i ryggen, hade torra fina leder och var väldigt bra i både hull och muskler.
Sen gick han till tassarna och där reagerade hon kraftigt på tå 3 och 4 på höger bak.
Han knöt ihop dom och sträckte ut och då skrek hon till.
 
Han sa att han såg när hon gick att hon inte rullar över i steget på höger bak utan hon lyfter upp foten och sätter ner den platt, som en pingvin typ,samt att hon vid tempoväxlingarn lyfter h. ben onormalt högt (fast det är väldigt lite och man ser det knappt om man inte är utbildad) innan hon kommer i ett bra tempo för att kunna gå sin pingvingång. Och det är detta som jag sett men som jag inte kunnat sätta fingret på.
 
Dock så har hon inte ont när hon står eller när hon rör sig, därav att hon inte visat något, tack vare att hon är så välmusklad som hon är.
Så jag behöver inte ha dåligt samvete för hon har inte haft ont i normala situationer.
 
Så han tror att hon antingen har en inflammation i senan, och då sätts hon på meicin och sen ett återbesök.
Eller så har hon en senskadad (ny? eller gammal? Om gammal, är den då läkt?) och då ska hon i så fall på rehab och sättas på medicin och sen på återbesök.
Eller så har hon en skada i sesambenet och det är benet runt senan. Är den skadad så att benet blir för trångt för senan så får dom ont. Då är det också rehab och medicin och sen ett återbesök.
 
Vi har bokat in en röntgen hos dom i nästa vecka.
Han sa att prognosen är god och det var bra att jag kom in just nu eftersom det inte är "så allvaligt ännu".
Jag fick inga restriktioner på hur hon ska motioneras innnan röntgen så jag har skickat iväg ett mail som jag väntar svar på.
 
Just nu känner jag mig både frustrerad och ledsen.
När Jaga gick på dagis så började hon reagera när man torkde tassarna. (morrade som i "lägg av då" och inte "AJ SOM FAN!")
När hon sen inte vart där på ett tag så slutade hon reagera när vi torkade tassarna och jag tänkte direkt att dom på dagis vart hårdhänta med henne och att hon då vill "skrämmas" eftersom hon inte visade att det egentligen gjorde ont utan mer "sluta pilla på mig".
 
Stefan sa också det igår, när hon började morra som i "lägg av då" att "det här är bara hennes attityd. det är mkt hund att hantera och har hon sen dåliga erfarenheter av veterinärer som klämmer så är det hennes sätt att säga åt oss att sluta pilla på henne".
Och jag håller med honom för det var sån skillnad på morr när han tog på henne där hon inte hade ont och när han tog där hon hade ont, då visade hon tänder och hon lät som en rottis, annars lät hon mer som.. en bil som gasar haha.

Så ev är detta en gammal senskada som förmodligen läkt ihop.
Vi får se i nästa vecka.
 

amandalundwall

Herregud, det är typ bara hund här.

RSS 2.0