Hon är hemma!

Äntligen är min andra hälft hemma. Mitt lilla hjärta.
Fy fan vad trasig jag är utan min hund. Jag har verkligen inte mått bra när hon vart borta.
Och nu går jag runt och ler, längtar hem, saknar henne på jobbet och vill berätta för alla hur söt hon är.
Hon blev så förbannat glad när jag klev in i hennes hundgård i Kalmar. Hon visste inte vart hon skulle ta vägen och hon gjorde allt hon kunde - samtidigt.
"Jag kan sitta här! och sen kan jag sitta här! och ligga! Vacker tass? Har du sett mitt ben? jag kan backa! Och titta när jag snurrar! Puss mammi! Visade jag mitt ben?" och varje gång jag skrattade ökade farten på henne haha.
Fick ta tag i halsbandet tills hon lugnade sig. Tokhund.
 
Hon sov hela resan hem så var vaken halva natten. Vaknade av att hon tittade ut genom fönstret några gånger haha.
Att vi flyttat har hon inte reagerat på, hon kollade läget lite snabbt hemma, annars har hon mest bara vart så otroligt energisk och uppe i varv pga att hon har så mkt myror i benen och en hjärna som längtar efter träning, så man får styra henne ganska mkt. Det är mkt regler runt henne, annars blir hon överallt och ingenstans.
Och sprang och sprang och sprang när jag tog ut hundarna på promenad i söndags. Hon och D får dock inte vara lösa ihop samtidigt ännu, om man inte håller dom riktigt kort, för dom tacklas så jäkla hårt ibland och såna hårda lekar ska hon vänta med 1-2 månader så att skelett och kropp verkligen återhämtat sig.
 
Hundgården funkar bra. Hon har skällt på folk som gått förbi, men ett skall eller två tycker jag är helt okej och hon blir tyst när man säger åt henne.
Så det funkar också bra.
Hon blir fortfarande SÅ JÄVLA glad när hon träffar folk hon känner, både farmor och farfar och svärisarna blev hon helt till sig av haha.
 
Hon är ganska fin i kroppen också, inte mager och ful i pälsen utan ser bara omusklad och hängig ut.
 
 
 
 

Såret på nosen kommer ifrån att hon skrapat nosen i valplådan när hon tvättat sina valpar haha.
Gullemamman.

En dag tidigare

Jag pratade med Emma igår, och jag får åka ner på fredagen och hämta hem Jaga, istället för på lördagen.
Då har hon en dag hemma innan hon blir inkastad i hundgården en hel dag.
Hon stog ju en del i hundgården innan hon åkte men det kan ju vara snällt att dels slänga in henne några timmar innan det blir en hel arbetsdag, plus att vi får hela söndagen ihop med henne.
Gud vad vi längtar. Min fina glitterhund.
 
 

Älgskräcken

Jag känner ingen som har samma älgskräck som jag, på riktigt.
Jag är totalt livrädd.

Vi har bott i huset i exakt 1 månad idag och jag har vart med om tre älgupplevelser.
Första gången var första morgonen jag åkte till jobbet. Mitt på vägen i skogen sprang det ut en svinstor älg från skogen och jag hann precis bromsa. Jag var jättenära på att krocka med den.
Dog lite.
 
Gång två var ihop med Magnus i bilen. Vi körde hemåt på kvällen och en älgmamma med sin bebis hoppade ut på vägen men vi hann stanna och fick vänta tills ungen gått över vägen.
Sen sprang de vidare över gärdet.
Dog lite till.
 
Tredje gången var igår.
Jag var ute med Diesel och drog kedjor efter jobbet, i kolsvart mörker.
Hade endast en pannlampa som ljus, vi såg ut såhär
 

Jag var ganska stolt över att jag gick ut själv i mörkret eftersom jag är så FÖRBANNAT mörkrädd, men jag lyssnade på musik och tänkte att jag tar lilla svängen som går "förbi vårt lilla samhälle".
Efter det där samhället så blir Diesel lite orolig, stannar några gånger och tittar bak en del. Jag tittar bak men ser inget så jag fortsätter gå.
Sen låter det som att någon springer bakom oss, bara några steg, men när jag vänder mig om så ser jag ingen.
Vi passerar ett stort vitt hus som ligger på ett gärde som på slutet av sin tomt har en liten dunge.
Dungen är ungefär 30m ifrån oss.
Helt från ingenstans börjar Diesel spetsa öronen och reser upp sig och letar efter något. Precis som när han vädrar rådjur så jag antog att det som vanligt stog rådjur på gärdet så jag lyser runt men ser inget och fortsätter gå.
Då börjar han pipa, vädra och verkligen sträcker på sig och vill iväg.
Då ser jag, i dungen, 4 ögon och tänker "Aha, rådjur", men sen börjar ögonen springa ut på gärdet, och då ser jag 8 vita ben och inser hur högt upp dom där jävla ögonen sitter.
Pannlampan når PRECIS fram till dom och jag ser bara väldigt svagt hur det är en stor älg och en bebisälg.
Dom stannar, tittar på oss, vi stannar, tittar på dom. Där står vi i vad som känns som en evighet. Jag vågar inte röra huvudet för jag vill inte tappa bort dom och där står vi.
Till slut försvinner dom vidare bort från gärdet och sen såg jag dom inte mer.
 
Blev så sjukt stressad och hela vägen hem (hade mer än halva vägen kvar såklart) så får jag gå och kolla bakåt och titta överallt för att lysa upp alla gärden runt omkring. Men jag såg dom inte mer.
Jag var alldeles skakig när jag kom hem. Ville helst sätta mig ner och grina.
 
Såatteh.. dom här älgarna kommer att bli min död här ute.

3 veckor kvar

Tills jag får hämta hem min fina tjej
 
 
 

Saknar henne så himla mycket nu.
Saknar att träna hund, saknar att ha hennes busiga sida hemma.
Saknar att kunna gå ut och bara skratta åt henne.
Hon gör mig så glad.

amandalundwall

Herregud, det är typ bara hund här.

RSS 2.0