Lena Löfroth.

Igår var det heldagskurs på klubben för Lena Löfroth.
Vilken tränare!
Vi var 8 ekipage och jag sa reda på presentationen att jag tycker det är jätte jobbigt att träna inför andra och att det dels var det vi ville träna på men även fotgåendet och sen hann vi med rutan också.
Lena var så lugn och trygg och gav sånt stöd att gång nr 2 kändes mycket bättre än gång nr 1.
 
Vi skulle tränat positionen i fotgåendet men eftersom jag var så nervös så blev Jaga jätte osäker och då blev hela fotgåendet jobbigt för henne.
Jag har hela tiden tänkt "tappa inte hennes fokus, fotgående in på planen, håll ihop, håll ihop, håll ihop" iom att hon vart så reaktiv på omgivningen.
Men Lena sa direkt att Jaga som är sånt kontrollfreak måste få en chans att kolla av omgivningen för att sen kunna orka släppa det och samla sig utan att bli ängslig och tycka fotgåendet är jobbigt.
För det tycker hon, i nya miljöer/stökiga miljöer, och eftersom jag vill hålla henne kort och samlad hela tiden så hinner hon inte kolla av omgivningen så omgivningen ligger hela tiden i bakhuvudet och trycker på henne.
 
Sen pratade vi om att ge Jaga en shysst start i fotgåendet eftersom det är då hon piper till - det är starterna hon tycker är jobbiga. Under själva gåendet är hon tyst men starterna gör henne orolig.
Det vi gjorde var att helt enkelt klappa henne lite på huvudet och ge henne en "det är du och jag"känsla.
Knäpptyst hund.

Vi sket som sagt i positionen, men den kom av sig själv på slutet av dagen.
Vi jobbade mer med hennes attityd och exprimenterade lite.
Jag fick tänka på att jobba in i halterna och svängarna (samt att mest svänga vänster eftersom det "tränger bak henne naturligt" när hon är långt fram) samt att tänka på hur jag förbereder Jaga för en halt eller en sväng.
Sen fick jag testa att hålla kopplet i vänster hand (vilket jag själv känt att jag velat göra) för Jaga drar sig mot min högra hand om jag håller kopplet i det.
Plus att vi märkte att Jaga vill ha bekräftelse av mig under fotgåendet, hon söker min ögonkontakt och när jag går rakt upp och ner och tittar rakt fram så kommer hon längre fram för att hitta en bekräftelse.
Jag började snegla ner på henne då och då och redan där hamnade hon längre bak i position.
 
Sen kollade vi av tempot.
Jag har gått lite långsammare men fick igår gå på ganska ordentligt.
Lena menade på att Jaga har sånt tryck i sig så varför motarbeta henne så att även farten tar emot, istället för att låta henne trycka på lite. Hon gick mycket bättre (och snyggare) när hon fick ta ut stegen.
 
Alltså:
Inget fotgående in på planen, låt henne kolla av omgivningen och spara på bränslet till själva programmet.
Gör en shysst start vid varje moment. Klappa henne lite och ge sen fotkommandot för att få en bättre känsla i Jaga.
Gå snabbare men gör halvhalt inför svängar och sakta ner inför halter.
Ha kopplet i vänster hand.
Möt hennes blick då och då så att hon får bekräftelse.
Var inte rädd för att låta henne gå ut fokus efter moment och liknande, det är bara att samla ihop henne igen.
 
Det kände jag från förra tävlingen, jag vågade inte säga "FAN VAD FRÄNT JAGA!!" efter ett moment för jag ville inte tappa hennes fokus ännu mer.
Men nu på onsdag ska jag faktiskt belöna mellan varje moment - sen behöver det inte vara överdrivet men ett "wihoo" och klapp i händerna så att hon kan känna "Puh, vad bra. Mamma tyckte det var fränt det jag gjorde".
Och efter belöningen ger jag henne en "du och jag"känsla igen.
 
Rutan påbörjade vi.
Vi ställde upp en ruta och la en tasstarget i mitten.
Inga problem att skicka in henne från olika vinklar nära, inte heller när vi backade ca 10 m från rutan men när vi kom 15-20 meter ifrån rutan blev hon lost.
Då gick hon in och bevakade istället, tills hon kom in och satte sig fot och frågade om hjälp.
Jag fick tips på hur jag skulle bete mig i såna situationer också, när hon slutat tänka och gått in i "jag gör BARA det här istället för att försöka".
En till grej som var skönt med Lena var att hon höll med mig när jag sa att jag alltid känt att Jaga inte fixat att gissa sig fram till allt. Hon går upp för mkt i stress, har alltid gjort.
Hon menade på att det är bättre att bryta henne (säga åt henne att det hon gör är fel), ta in henne och skicka om istället, så att hon slipper stå i stress och gapa.
 
Jag gillade verkligen Lena.
Vi tänker ganska lika - man säger åt hunden när hunden gör saker man inte vill och man belönar när hunden gör det man vill. Men man gör det lätt för hunden.
Så jag hoppas på att kunna fortsätta träna för Lena.
 
Och jag hoppas verkligen jag inte tappar allt på tävlingen på onsdag, men känner jag mig själv rätt så gör jag nog det haha,
 


Kommentarer
Anonym

Kul att det klickade så mellan dig och Lena! Skulle gärna själv gå mer kurs för henne igen även om jag inte höll med om allt hon sa :)

2013-06-03 @ 11:49:54
Becca

Det var jag som skickade den anonyma kommentaren ;)

2013-06-03 @ 11:50:56
Elin

Faan vad grymt!
Kul att det klicka och att ni "passade ihop" :D
Instresant att läsa om hennes tips!

2013-06-03 @ 13:26:34
URL: http://livetsomenlilja.bloggplatsen.se
Mamma

Undrade just vad du har haft för dej, men nu vet jag :) Vart är tävlingen imorron då? Har du tid / lust får du gärna slå en signal ikväll. Puss

2013-06-04 @ 14:53:31
Elin

Man vet ju aldrig med höjden och vikten med tanke på att hennes mamma är inmönstrad så kan det ju vara va faan skit som helst i henne ;) haha

2013-06-05 @ 13:47:38
URL: http://livetsomenlilja.bloggplatsen.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

amandalundwall

Herregud, det är typ bara hund här.

RSS 2.0