Tävlingen

Ja. Idag var vi till Katrineholm och tävlade lydnad igen.
Jag hade ju redan betalt den, därav att jag åkte på den och min plan var:
Strunta i platsliggningen.
Värma upp med följsamheten, som Lena visade mig.
Gå in med tanken att avbryta varje moment när jag tappar henne, för att bara fokusera på en följsamhet.
 
Jag hoppade platsliggningen och medan de la plats så värmde jag upp bland en del folk på en kulle, jag hade start nr 2.
Jaga var ganska ofokuserad i början men jag tänkte på vad Lena sa så jag "gick igång henne" och sket i kontakt och allt, bara hon följde mig. Bytte håll och försökte hitta på något var tredje steg och det gick igång Jaga.
Sen kom kontakten automatiskt så då gick jag slalom mellan hundar, folk osv och Jaga gick jätte fint.
Belönade enbart med godis.
När de lagt plats skulle jag gå ner på planen och göra tandvisningen efter hon som hade start nr 1.
Så när platsen var avslutade kringlade jag mig ner på planen (jag bytte verkligen håll efter tre steg haha) och jobbade på följsamheten medan start nr 1 gjorde sin tandvisning. Jaga skötte sig kalas.
Tandvisningen var så konstig. Domaren satte sig på huk, klappade alla hundar i ansiktet och lät dom nosa på hans händer, sen reste han sig och sa "trevlig och glad". Han kollade inte någons tänder.
Jaga fick en 7a för hon reste sig när han satte sig på huk.
 
Sen gick vi upp igen, kringligt och krokigt och Jaga fick vila medan andra gänget la sin plats.
När första start hade kommit halvvägs värmde jag upp henne igen, på samma sätt, och hon var med mig hela tiden. Hon gick så bra.
 
Jag hade som tanke att så fort jag tappade henne i fotgåendet på planen så ska jag vända om så att jag går åt motsatt håll så att hon får jobba in sig med mig för att avbryta momentet och gå över till nästa.
Så jag kände mig otroligt lugn.
Jag gick lugnt och sansat, tittade rakt fram, var tyst och bara gick. Full fokus på mig och på Jaga.
Jaga tappade kontakten lite, nosade lite, föll ut ibland och satte sig snett men inte ett jävla pip. INGET.
Vi fick en 7a med kommentar "Ojämn position, sent sättande, drar i kopplet, nosar".
Jag belönade med lek med mig själv för jag blev så jävla glad.
 
Sa snabbt Fot och gick sen som en kringla, var tredje steg hände det något och trots buset vi nyss haft (hon kastade sig in i min arm och bet för fulla muggar och verkligen busade) så samlade hon sig och var knäpptyst och följde mig.
Jag kringlade mig bort till platsen domaren visade oss till och jag kopplade loss samtidigt som Elithunden på planen brevid körde järnet. Bara hon inte drar var allt jag tänkte på. Men nepp men hon hade full fokus på den hunden så när vi satte fart framför för läggande under gång så kändes det som att hon "missade starten".
Vi fick 9,5 med kommentar "framförandet" och det var nog starten han menade.
 
Så fort jag avslutde momenten så tog jag Jaga fot, utan beröm, och kringlade runt igen för att ställa upp oss inför inkallning.
Hon var med mig hela tiden. Tyst. Inte en blick mot domaren hittills.
Inkallningen är ju Jagas... frispelsmoment på tävling.
Hon var tyst när jag lämnade henne och hon kom snyggt, men snabbt, så avslutet var inte vackert för hon sprang bakom mig.
Jag sa tom fot innan hon kom fram till mig, innan hon passerade mig, men jag sa det nog för mesigt för jag fick säga till en gång till.
Så betyg 8 "Flera DK, sent avslut".

Tog henne fot direkt, utan beröm och kringlade mig runt igen.
Det var ett jävla tänkande på HUR jag skulle gå för att hela tiden jobba med följsamheten men det gav tydligen resultat.
Ställandet var så klockrent.
Jag har ju bytt kommando eftersom Stå blev så laddat för Jaga så hon hoppade alltid rätt upp i luften.
Jag säger Stanna och då lättar hon lite lite lite på frambenen.
Vi fick en 10a, ingen kommentar.

Kringlar oss fram till apporteringen och här klantar jag mig.
På förra tävlingen körde de de gamla reglerna, att jag ska hålla fram apportbocken och när testledaren säger till ska jag kommendera Jaga och nu sa testledaren "håll fram föremålet", så jag väntade på att hon skulle säga kommendera.
Vilket hon inte gjorde. Vilket gjorde att jag blev orolig och Jaga började pipa.
Men hon tog den när  jag kommenderade men ställde sig upp innan.
Vi fick en 7a "sitter ej still, låter".
Här blir jag kvar på plats då apporteringen var bredvid hindret och jag borde ha gått med henne men näe då.
Jag tappar fokus när testledaren börjar fråga mig om antalet plankor, så Jaga börjar titta på Eliten istället och jag tappar hennes fokus.
 
Hon skriker iaf inte när jag lämnar henne men hon slår i hindret och gör en repris av sist, stannar efter och ska lukta.
Det där började hon med efter kisshindret i KGA.
Men hon kommer in när jag säger åt henne, så 6,5 med "islag, DK och avslut".
Därefter vänder jag om och går en hel raksträcka upp i fotgående, knäpptyst hund, och sen går jag av planen.
 
VILKEN JÄVLA HUND!!!!
FAAA-AAN vad skönt det var!
Jag ville gå ner och köra igen. Och igen. Och igen.
Hon var tyst, förutom apporteringen men det tar jag på mig.
Fan vad härligt det kändes.
Synd bara att ingen filmade, jag tog inte ens med min kamera eftersom jag skulle br

Träning för Lena

Idag hade jag och Jaga vår första privatlektion för Lena.
Vi möttes på Örebro BK och sen pratade vi lite om senaste tävlingen (och träningstävlingen för Lena) och om hur Jaga och jag blir på tävlingen. Vad jag funderade på helt enkelt.
Jag berättade allt som jag kände, hur jag upplevde saker och ting och hur Jaga reagerar när jag gör si och när jag gör så.
 
Vi bestämde oss för att göra en tävlingsliknande träning för att försöka få fram samma sida hos Jaga (och mig) som på tävling.
Eftersom Jaga låser sig på domaren som gör tandvisningen så började vi med en tandvisning.
Jag fick värma upp som vanligt och Jaga var, tack och lov, som hon är under träning, och jag var nervös som vanligt.
 
Att tänka på vid uppvärmning:
Inga detaljer.
Tänk "gå igång henne" och belöna inte för mycket, tänk på Jagas känsla i kroppen.
Värm upp med följsamhet, tänk att vi ska ta oss igenom uppvärmningen, då slipper vi bråken och felaktiga beteenden.
 
Sen gjorde vi en tandvisning och därefter kommenderade Lena igång oss i ett fotgående.
Det gick sämst. Jaga tog på sig skyddskläderna och sa till Lena att "kom igen då, rör dig så jag får ta dig".
Hon skiljer inte på vad vi gör och när Lena viftade med handen så var Jaga beredd på två sekunder.
Jag fanns inte i hennes värld längre, så följsamhet är vårt stora fokus.
 
Hur jag ska träna/Följsamhet:
Externbelöning, godishög som hon skickas till, eller belöning från mig.
Släpp detaljer, position och annat krux.
Var tyst, Jaga ska själv lösa sitt korsord, jag ska inte ge henne ett redan färdigt korsord och säga "här queenbabygirl, lös det, fast jag har redan löst det åt dig. Ska jag hjälpa dig läsa vad jag skrivit?"
Jobba "emot henne", sväng vänster om hon tappar fokus, gå åt andra hållet om hon springer iväg osv.
Gå 3 steg i samma riktning sen måste något nytt hända. Dock ska jag även slänga in raksträckor på 7-10steg.
Tänk "Gå i 30 sekunder, sen belöning" istället för "ska jag belöna nu? eller nu? eller nu?" och känn hur hon är - lugn eller inte? Det är en känsla vi ska skapa, inte en detalj.
Låt henne lösa sina egna problem hon skapar så att hon får arbeta.
Är hon på tå måste jag vara lugn, är hon gapig och skrikig så är jag hemlig och viskig.
Byt platser ofta, miljön stressar henne. Räcker med att gå 10 steg åt vänster och köra några repetitioner där.
Pauser mitt på planen.
Välj mina strider. Ibland får jag ta tag i henne när hon tex tar på sig skyddskläderna och inte lyssnar när jag säger åt henne att vi ska träna annat. Men jag måste välja när jag tar tag i henne och när jag inte gör det.
 
Vad hände?
Tyst hund. Även i situationer där hon gör fel, tex jag svänger vänster och hon står ivägen och glor på en annan hund. I vanliga fall hade hon ljudat en hel del, stressat in sig i rätt position och sen försökt gå fot samtidigt som hon försöker kolla på hunden och skriker "AAAAAAAH" och snappar i luften.
Nu släppte hon den andra hunden, var tyst och letade in sig i rätt position och gick sen tyst vid min sida med kontakt och följsamhet.
Hon blir inte frustrerad när hon gör fel eftersom jag inte påpekar det och kastar det i hennes ansikte.
Bättre position.
Lugnare känsla.
Hjärnan jobbade, ingen lathunden framför nosen utan här fick hon själv tänka och ta ansvar.
Jag kan räkna pipen på mina två händer från denna träning kontra alla pip jag fick på bara uppvärmningen.
Hon gick RIKTIGT fint mellan varven.
 
Tävlingen som kommer (26/6) ska jag åka på.
Hoppa platsen och sen ska jag gå in på banan och bara träna följsamhet, tappar jag Jaga så gör jag som ovan, tex svänger vänster så jag får med henne samtidigt som jag säger att jag avbryter momentet för då får jag fortsätta på nästa moment.
Mitt mål med tävlingen är alltså att träna följsamheten.
Jag meddelar innan att jag kommer avbryta alla moment men gärna vill fortsätta vidare på nästa moment.
Och går det åt skogen ja men då kan jag tacka för mig och gå av planen, annars ska jag jobba med följsamheten.
 
Nästa lektion är 9/7 och dagen efter börjar tävlingslydnadskursen för Lena.
Den tror Lena att Jaga kommer ha mycket nytta av. Det är flera hundar på planen samtidigt så till slut kommer hon känna igen dom och kunna koppla bort dom från träningen och då kan vi lägga till dom på vår följsamhetsträning på ett bättre sätt.
 
Lena. Vilken bra människa.
 
 

Jag blir trött på mig själv

Varför kan man inte styra över sina tankar?
Jag hatar att jag ska få sån prestationsångest. Varför ska jag alltid prestera? Spelar det någon roll vad andra tycker och tänker jämt? Ja. Alltid.
Jagas lunchträning är den bästa på länge.
Hon går så bra när jag är lugn och organiserad.
Det var så förbannat kul att träna hund idag, varför kan jag inte vara lika avslappnad när jag ska tävla?
Varför kan jag inte tänk att jag ska TRÄNA och inte TÄVLA.
Jag fattar inte. Jag förstör bara allt med mina nerver och tankar.
Det tar bort glädjen.
 
Jag hoppas Lena kommer med tips efter morgondagens tävlingsträning.
Och att hon kan ge mig tips inför tävlingen på fredag.
Och min privatlektion den 18de, jag hoppas det är mycket folk på BK då, och att jag är nervös (vilket jag iof vet att jag kommer vara) så att hon kan ge mig bra hjälp.
Då kanske katrineholmstävlingen i slutet på juni blir lyckad, så jag slipper känna mig så förbannat missnöjd.

Lena Löfroth.

Igår var det heldagskurs på klubben för Lena Löfroth.
Vilken tränare!
Vi var 8 ekipage och jag sa reda på presentationen att jag tycker det är jätte jobbigt att träna inför andra och att det dels var det vi ville träna på men även fotgåendet och sen hann vi med rutan också.
Lena var så lugn och trygg och gav sånt stöd att gång nr 2 kändes mycket bättre än gång nr 1.
 
Vi skulle tränat positionen i fotgåendet men eftersom jag var så nervös så blev Jaga jätte osäker och då blev hela fotgåendet jobbigt för henne.
Jag har hela tiden tänkt "tappa inte hennes fokus, fotgående in på planen, håll ihop, håll ihop, håll ihop" iom att hon vart så reaktiv på omgivningen.
Men Lena sa direkt att Jaga som är sånt kontrollfreak måste få en chans att kolla av omgivningen för att sen kunna orka släppa det och samla sig utan att bli ängslig och tycka fotgåendet är jobbigt.
För det tycker hon, i nya miljöer/stökiga miljöer, och eftersom jag vill hålla henne kort och samlad hela tiden så hinner hon inte kolla av omgivningen så omgivningen ligger hela tiden i bakhuvudet och trycker på henne.
 
Sen pratade vi om att ge Jaga en shysst start i fotgåendet eftersom det är då hon piper till - det är starterna hon tycker är jobbiga. Under själva gåendet är hon tyst men starterna gör henne orolig.
Det vi gjorde var att helt enkelt klappa henne lite på huvudet och ge henne en "det är du och jag"känsla.
Knäpptyst hund.

Vi sket som sagt i positionen, men den kom av sig själv på slutet av dagen.
Vi jobbade mer med hennes attityd och exprimenterade lite.
Jag fick tänka på att jobba in i halterna och svängarna (samt att mest svänga vänster eftersom det "tränger bak henne naturligt" när hon är långt fram) samt att tänka på hur jag förbereder Jaga för en halt eller en sväng.
Sen fick jag testa att hålla kopplet i vänster hand (vilket jag själv känt att jag velat göra) för Jaga drar sig mot min högra hand om jag håller kopplet i det.
Plus att vi märkte att Jaga vill ha bekräftelse av mig under fotgåendet, hon söker min ögonkontakt och när jag går rakt upp och ner och tittar rakt fram så kommer hon längre fram för att hitta en bekräftelse.
Jag började snegla ner på henne då och då och redan där hamnade hon längre bak i position.
 
Sen kollade vi av tempot.
Jag har gått lite långsammare men fick igår gå på ganska ordentligt.
Lena menade på att Jaga har sånt tryck i sig så varför motarbeta henne så att även farten tar emot, istället för att låta henne trycka på lite. Hon gick mycket bättre (och snyggare) när hon fick ta ut stegen.
 
Alltså:
Inget fotgående in på planen, låt henne kolla av omgivningen och spara på bränslet till själva programmet.
Gör en shysst start vid varje moment. Klappa henne lite och ge sen fotkommandot för att få en bättre känsla i Jaga.
Gå snabbare men gör halvhalt inför svängar och sakta ner inför halter.
Ha kopplet i vänster hand.
Möt hennes blick då och då så att hon får bekräftelse.
Var inte rädd för att låta henne gå ut fokus efter moment och liknande, det är bara att samla ihop henne igen.
 
Det kände jag från förra tävlingen, jag vågade inte säga "FAN VAD FRÄNT JAGA!!" efter ett moment för jag ville inte tappa hennes fokus ännu mer.
Men nu på onsdag ska jag faktiskt belöna mellan varje moment - sen behöver det inte vara överdrivet men ett "wihoo" och klapp i händerna så att hon kan känna "Puh, vad bra. Mamma tyckte det var fränt det jag gjorde".
Och efter belöningen ger jag henne en "du och jag"känsla igen.
 
Rutan påbörjade vi.
Vi ställde upp en ruta och la en tasstarget i mitten.
Inga problem att skicka in henne från olika vinklar nära, inte heller när vi backade ca 10 m från rutan men när vi kom 15-20 meter ifrån rutan blev hon lost.
Då gick hon in och bevakade istället, tills hon kom in och satte sig fot och frågade om hjälp.
Jag fick tips på hur jag skulle bete mig i såna situationer också, när hon slutat tänka och gått in i "jag gör BARA det här istället för att försöka".
En till grej som var skönt med Lena var att hon höll med mig när jag sa att jag alltid känt att Jaga inte fixat att gissa sig fram till allt. Hon går upp för mkt i stress, har alltid gjort.
Hon menade på att det är bättre att bryta henne (säga åt henne att det hon gör är fel), ta in henne och skicka om istället, så att hon slipper stå i stress och gapa.
 
Jag gillade verkligen Lena.
Vi tänker ganska lika - man säger åt hunden när hunden gör saker man inte vill och man belönar när hunden gör det man vill. Men man gör det lätt för hunden.
Så jag hoppas på att kunna fortsätta träna för Lena.
 
Och jag hoppas verkligen jag inte tappar allt på tävlingen på onsdag, men känner jag mig själv rätt så gör jag nog det haha,
 

amandalundwall

Herregud, det är typ bara hund här.

RSS 2.0