Kursstart (Världens längsta inlägg)

Igår var första tillfället på den efterlängtade lydnadskursen!
Jaga fick gå med klövjeväskan på lunchen, 30 minuter med 800 gram, och det märktes inte på henne flåsmässigt, hon gick lös så hon höll ett ganska högt travtempo vissa stunder.
Det känns som en bra startvikt för henne, om vi inte ska gå längre, då halverar jag vikten.
Men iaf, det var ju inte klövjeväskan jag skulle berätta om haha.
 
 
Vi var bara bruksraser, inte en enda vallras eller retriever!
Boxer, Briard, Riesen, Schäfer, Malle och Rottis.
Alla på olika nivåer.
Vi blev indelade i par, 2 och 2 i 2 grupper sen körde varje hund 15 minuter innan partnerns hund fick köra.
Jagas grupp bestog av rottishanen och riesentiken och båda två var väldigt lugna och höll avstånd så hon var inte störd av dom under träningen.
Jag blev ihopparad med schäfern och hans husse och det fanns nog en tanke med det från Lenas sida för våra hundar är väldigt lika, men på olika nivåer.
Båda två är väldigt måna om att göra rätt och blir pipga och ängsliga när vi är otydliga. Schäfern var ganska extrem i detta, då det gått ganska långt och det öppnade upp mina ögon lite för hur Jaga kunde blivit om jag inte tagit tag i problemet och letat efter hjälp.
Jag lärde mig mycket av att titta på när de tränade och jag tog åt mig en hel del av vad Lena sa till honom.
 
Jag tränade på detta:
Följsamheten - med störning av en storvuxen man (eftersom hon låst sig på domarna som alltid varit män på tävling samt figuranten i skyddet) som störde i form av ljud och rörelser.
Ställande under gång - med kommendering och med ordet "Kommendera" som störning eftersom hon laddar på det.
Kontaktövningar - Väldigt enkla för att sätta igång hjärnan på henne.
Signalkontroll med externbelöning - Hit, Sitt, Ligg och Varsågod växlade jag mellan och belöningen låg ibland bakom henne och ibland bredvid henne.
 
Jag ska tänka på detta:
Omgång nr 2: Koppelgående fram till en utvald gräsplätt inne på planen och sen börjar jag med följsamheten. Om Jaga tappar totalt i följsamheten och inte går att arbeta ihop så gör jag enkla kontaktövningar (typ godis i handen) samtidigt som jag steg för steg flyttar in mig på hennes vänstra sida och sen tar jag henne i ett fotgående därifrån.
Funkade klockrent. Hon fick göra något enkelt som hon kan och hon fick börja tänka. Det är när hon är "fri" som hon letar saker att reagera på.
Ställande: "Kommendera" är laddat, störningsträna med någon som säger ordet och skit i att kommendera henne då, kommendera henne när den som stör inte säger ordet.
Hon har en förväntan på mig när jag gått halva vägen tillbaka ungefär, och då kommer det lätt ett pip, fria ut henne lugnt innan. Steget före hela tiden.
Signalkontrollen: Tänk på hur jag låter i Ligg och Hit för de låter väldigt lika. Ligg måste bli lite mörkare än Hit.
 
Läxan är egentligen att fortsätta följsamheten och såna här enkla, roliga övningar i nya miljöer.
Lena tycker att Jaga har jätte fina detaljer, när hon orkar hålla ihop allt.
Så jag måste träna på hennes koncentrationsförmåga.
 
Annat som sas som jag tyckte var tänktvart var när Lena sa att hon tränade på det allra svåraste sakerna (detaljer, hundarnas svagheter osv) när hon tränade helt själv.
När hon tävlingstränade eller tränade ute på klubben med mycket folk (prat, rörelser, kommenderingar, väldigt tävlingslikt) så gör hon lätta saker med hundarna, en uppvisning helt enkelt.
Hon vill att hennes hundar ska förknippa en tävlingssituation med "Det här kan jag, plättlätt!" så att de kör med självförtroende och inte tvärtom.
Det köper jag faktiskt.
Tänk dig att hundarna uppfattar tävlingssituationen med tvärtomkänslor, det vill jag inte att Jaga ska göra iaf, speciellt inte eftersom jag är så förbannat nervös varje gång.
 
Sen pratade vi mycket om det här med att hela tiden göra det lättare för hunden när den gör fel.
En tog exemplet att hennes hund alltid la sig ner när hon lämnade den för inkallning efter att ha gått x antal meter. Hon gick då tillbaka till hunden, satte upp den och gick sen en kortare sträcka så att hunden lyckades sitta kvar. Men hon har aldrig kunnat utöka sträckan, för hunden lägger sig ner när hon går över "den gränsen".
Hon frågade då Lena hur hon skulle göra för hon tänkte att om hon kör på det avståndet så lyckas hunden och då lär sig att den ska sitta och inte lägga sig ner.
Lena svarade i stil med att ägaren där i princip visar sin hund att "Du kan inte på det här längre avståndet, du är för dålig så jag stannar här istället" istället för att gå den sträckan hunden klarar, vända sig om och säga typ "Bra! Sitt/Stanna/Vänta/Whatever" för att sen fortsätta några steg till, vända upp, belöna med rösten, kalla in och ge hunden en "Fan vad fränt gjort, du är bäst i världen som klarade DET avståndet också! Queenbabygirlhunden" och på så sätt bygga upp självförtroendet.
Först köpte jag det inte helt, men sen tänkte jag "När fan får den hunden som alltid kör på det avståndet den klarar den här WOWkänslan för den klarade något som den tyckte var svårt?". Aldrig?
 
Sen hoppade vi direkt in på hur Lena tränar.
Hon sa att folk som sett henne träna (inte i tävlingslika situationer utan i lugna situationer) funderat på hur fan hon kan komma till SM för det hon vill få ut på sina träningspass är hundens svagheter så att hon vet om dom och kan jobba med dom. Har hon kört ett träningspass utan att det blivit fel så tycker inte hon att hon gjort en bra träning.
Jag känner precis tvärtom.
"Fan vad duktig du är Amanda", kan jag säga till mig själv då.
Sen tänkte jag efter.
När får Jaga då tänka? Aldrig.
När får jag då koll på hennes svagheter? Aldrig.
Idag när hon gör fel blir hon orolig/ängslig, inte så konstigt eftersom hon inte har den här "FAN! du lurade mig, men denna gång då jävlar ska jag lura dig din jävel"känslan.
Vi pratade lite om mitt tänk, varför jag gjort det lätt för att lyckas och det har vart dels för att höja mig själv men dels för att jag på sista tiden inte vet hur jag ska hantera henne när hon blir pipig. Då har jag omedvetet gjort det lätt, fått klappa mig på axeln och fått känna "Jaga är nöjd och tyst".
 
När jag tränade på signalkontrollen under kursen igår så sa Björn att hela hunden var så annorlunda.
En gång så gjorde hon fel, jag hade sagt varsågod några gånger och ropade sen hit och hon sprang till leksaken. Jag skrattade, sa att hon tjuvade och hon kom i full fart och bjöd in till kamp. Vi kampade. Det var så kul och Björn sa att det fan syndes på Jaga att hon också skrattade, för hon tyckte också det var kul fast hon hörde fel och jag sa "NÄÄÄÄÄ du tjuva!", för det blev ingen stor grej av det.
Det blev så roligt att verkligen utmana henne.
 
Nästa vecka är ju jag i Grebbestad men veckan därefter har jag en privatlektion på tisdagen och kurstillfälle 3/5 på onsdagen.
Då ska vi kolla av inkallningen på längre avstånd (Jaga bromsar för sent och jag får inte till det), fortsätta på rutan och kanske tom få lite tips på fjärren.
Det är iaf min plan, sen får vi se vad damen pallar.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

amandalundwall

Herregud, det är typ bara hund här.

RSS 2.0