Kurs för Lena

Igår var det tredje tillfället på kursen för Lena.
Jaga var så himla duktig.
Vi fortsatte med fjärrskiftena, ligg/sitt med godis framför och ligg/stå med godis framför.
Det var det första jag gjorde och hon hade svårt att hålla ihop sig i början med de andra hundarna som höll på inne på planen så lite pep blev det. Men jag låtsades som det regnade och ganska snabbt blev hon tyst.
Ligg/stå var redan bättre än i tisdags - bakbenen var mer stilla och hon var hela tiden lugn och uppmärksam istället för att gissa snabbt som fan.
 
Sen gjorde jag några inkallningar. Med stampet som jag skrev om igår.
Damen med attityd började "svara" på mina stamp. När jag stampade snappade hon till i luften så jag tog tag i henne två ggr sen var det problemet borta.
Hon gjorde fina inkallningar. Jag hade dock inte yta för att göra dom längre än 20-23 steg då jag fortfarande har kvar i huvudet att hon ska dra iväg till de andra hundarna.
Men de vi gjorde blev bra iaf.
 
Sen hade vi paus.

Nästa omgång körde jag rutan igen.
Lena fick ställa upp en ruta medan jag hämtade Jaga, så jag gick in på planen, kopplade loss, tog i halsbandet och sa rutan och hon for dit på en gång.
Hon var så duktig.
Det var en hund bredvid henne som körde inkallning och en hund framför henne som tränade på hoppet men hon tittade inte ens på dom.
Hon var alltså i mitten men sprang gång på gång ut till den där rutan, tog sin boll och kom snabbt tillbaka.
Jag la även på en annan deltagare som fick gå från rutan till mig när Jaga sprang ner mot rutan och det var som om Jaga inte ens såg henne.
Jag skickade även Jaga när jag stog vid rutan och gick sen mot henne, men det sket hon också i.
Det bästa var egentligen att hon struntade i hundarna.
Så fort hon har en uppgift så skiter hon i dom.
Dock så råkade jag sutta den hårda bollen rakt på hennes nos så hon både pep till och trampade till lite konstigt så hon kom haltandes tillbaka och pep.
Men jag fick klämma och känna och det var inget hon reagerade på så vi tog en vilopaus och tränade sen lite platsliggning.
 
Sist jag och Lena pratade om platsen så tyckte hon att jag skulle låtsas som att det regnar när hon piper, men igår ändrade Lena sig.
Nu när hon sett Jaga mer så sa hon att ett enkelt "Nej" när hon börjar tänka "Jag kanske skulle ta och..." för att styra upp hennes tankar så att hon tänker på rätt saker istället är vad Jaga behöver.
Och det gick faktiskt bra. Trots andra hundar som höll igång på planen.
 
Sen var det paus igen.
 
Sista omgången körde vi linförighet med en deltagare som först gick tyst bakom oss, väldigt nära, men då Jaga inte brydde sig fick deltagaren även börja prata och tjoa. Det var inga problem heller, hon tappade fokus ibland men hon kom snabbt tillbaka.
Då tog vi hennes leksak som deltagaren fick stå och röra på.
DET var svårt i början, sen fattad hon ganska snabbt att hon skulle struna i den för att få belöning.

Varje gång vi gick till/från bilen igår var Jaga lugn.
Inget hets, inget stress, bara lugnt och fint koppelgående.
Jag behövde inte leta efter en punkt där jag skulle börja jobba med följsamhet för den fanns redan där.
Min fina tjej.

Nästa tillfälle missar vi för då är hon i Kalmar och sen är det bara ett tillfälle kvar på kursen.
 
 
 
 

PT för Lena

Jag och Jaga har nyss kommit hem efter en privatträning för Lena igen.
Idag ville jag att hon skulle hjälpa mig med fjärren, kolla på inkallningen och rutan.
Det var de sakerna vi fokuserade på idag.
 
Det var väldigt lugnt på klubben idag, plus att jag var väldigt lugn och Jaga var supertrevlig idag.
Vi har alltid haft lite problem med att gå ut från bilen och in på planen gång nr 2, haft lite kamp om hur vi ska gå, om man får dra i kopplet eller inte och vilken fart vi ska ha. Men inte idag.
Hon gick så fint vid min sida och vi gick in på planen tillsammans båda gångerna. Det var sån himla skillnad på henne.
 
Fjärren:
Hon har väldigt fina skiften, hon måste bara koppla på hjärnan och börja lyssna och koncentrera sig.
Jag ska ha godis framför henne, gå ut på 10 m, göra ett skifte (Sitt-ligg/ligg-sitt), varsågod.
Lugn miljö i början då hon inte rktigt orkar hålla ihop i en stökigare miljö och då kommer pipet in.
När känslan är bra kan jag variera mellan att göra ett skifte, två skifte innan vsg, eller länga tiden från ett skifte innan vsg.
Jag ska öva separat på ligg-stå och där ska jag också ha godis framför henne, belöna en lugn och koncentrerad Jaga. Hon kan ha kvar sitt hoppstå så länge det är litet och lugnt.
 
Inkallningen:
Det vi kollade på var hennes ingångar när avståndet blir runt 20-30m då hon bromsar in för sent och därmed sladdar ut bakom mig i en lov.
Hon var mkt bättre idag men problemet fanns ändå kvar.
Börjar jag prata med henne kommer pipet in, så jag måste göra henne uppmärksam genom mitt kroppspråk så 2-3m innan hon är framme vid mig ska jag stampa till med vänstra foten för att göra henne uppmärksam.
Det funkade jätte bra, hon reagerade genom att bromsa in och göra en bra ingång. Så jag ska göra detta några dagar vid varje inkallning för att sen ta bort det och se vad vi har kvar.
 
Rutan:
Vi ställde upp en ruta med target när Jaga var i bilen, sen tog jag ut henne, ställde mig 10m ifrån den, kopplade loss och tog i halsbandet och släppte.
Hon stack dit direkt.
Precis som vanligt, jag har bara inte vetat hur jag ska gå vidare.
Vi la till "Rutan" vid varje skick (sket i ingångar innan skicket) och ökade till ca 25-30 m och hon gasade på varje gång, raka vägen.
Vi jobbade runt så vi skickade från alla håll i rutan och Lena gick även upp mot Jaga och mig när hon sprang mot rutan, men det brydde sig Jaga inte om, hon kollade inte ens mot Lena!
Det jag ska göra är att fortsätta med avståndet och lägga på störningar så att Jaga vet att "Full fart mot rutan" är det vi vill ha, plus att hon inte ska se när jag ställer ut den första gången (och jag ska tänka på att skicka i medvind så att hon måste leta upp den).
Sen, när hon är 100% säker på vad vi vill så ska jag börja lägga till ett "Stå" efter mitt "Bra!"
 
Träningen idag var verkligen jätte rolig.
Lena tyckte Jaga var så himla trevlig idag och skötte sig så himla bra.
Det tyckte jag med, det var så avslappnat att ha henne lös och med oss, och pauserna var pauser. Hon var tyst och lugn och låg och väntade.
Fina bagis.
 
 

Kolmården

Jag överraskade (eller jag försökte överraska) Magnus med ett besök till Kolmården och det där vattengrejen utanför Kolmården i lördags.
Vi lämnade hundarna till svärisarna och sen åkte vi i strålande sol hela vägen ner.
Det tråkiga var att det var så varmt så de flesta djur låg stilla i skuggan, men det var skönt att strosa omkring i strålande sol.
Det bästa var delfinerna (jag älskar delfiner), safarilinbanan och sälarna. Och sen vattengrejen, det var riktigt bra!
Vi ska åka tillbaka i september när det förhoppningsivs är lite svalare.
 
Här kommer lite bilder, jag la även upp dom på facebook så ni kanske redan sett dom.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kursstart (Världens längsta inlägg)

Igår var första tillfället på den efterlängtade lydnadskursen!
Jaga fick gå med klövjeväskan på lunchen, 30 minuter med 800 gram, och det märktes inte på henne flåsmässigt, hon gick lös så hon höll ett ganska högt travtempo vissa stunder.
Det känns som en bra startvikt för henne, om vi inte ska gå längre, då halverar jag vikten.
Men iaf, det var ju inte klövjeväskan jag skulle berätta om haha.
 
 
Vi var bara bruksraser, inte en enda vallras eller retriever!
Boxer, Briard, Riesen, Schäfer, Malle och Rottis.
Alla på olika nivåer.
Vi blev indelade i par, 2 och 2 i 2 grupper sen körde varje hund 15 minuter innan partnerns hund fick köra.
Jagas grupp bestog av rottishanen och riesentiken och båda två var väldigt lugna och höll avstånd så hon var inte störd av dom under träningen.
Jag blev ihopparad med schäfern och hans husse och det fanns nog en tanke med det från Lenas sida för våra hundar är väldigt lika, men på olika nivåer.
Båda två är väldigt måna om att göra rätt och blir pipga och ängsliga när vi är otydliga. Schäfern var ganska extrem i detta, då det gått ganska långt och det öppnade upp mina ögon lite för hur Jaga kunde blivit om jag inte tagit tag i problemet och letat efter hjälp.
Jag lärde mig mycket av att titta på när de tränade och jag tog åt mig en hel del av vad Lena sa till honom.
 
Jag tränade på detta:
Följsamheten - med störning av en storvuxen man (eftersom hon låst sig på domarna som alltid varit män på tävling samt figuranten i skyddet) som störde i form av ljud och rörelser.
Ställande under gång - med kommendering och med ordet "Kommendera" som störning eftersom hon laddar på det.
Kontaktövningar - Väldigt enkla för att sätta igång hjärnan på henne.
Signalkontroll med externbelöning - Hit, Sitt, Ligg och Varsågod växlade jag mellan och belöningen låg ibland bakom henne och ibland bredvid henne.
 
Jag ska tänka på detta:
Omgång nr 2: Koppelgående fram till en utvald gräsplätt inne på planen och sen börjar jag med följsamheten. Om Jaga tappar totalt i följsamheten och inte går att arbeta ihop så gör jag enkla kontaktövningar (typ godis i handen) samtidigt som jag steg för steg flyttar in mig på hennes vänstra sida och sen tar jag henne i ett fotgående därifrån.
Funkade klockrent. Hon fick göra något enkelt som hon kan och hon fick börja tänka. Det är när hon är "fri" som hon letar saker att reagera på.
Ställande: "Kommendera" är laddat, störningsträna med någon som säger ordet och skit i att kommendera henne då, kommendera henne när den som stör inte säger ordet.
Hon har en förväntan på mig när jag gått halva vägen tillbaka ungefär, och då kommer det lätt ett pip, fria ut henne lugnt innan. Steget före hela tiden.
Signalkontrollen: Tänk på hur jag låter i Ligg och Hit för de låter väldigt lika. Ligg måste bli lite mörkare än Hit.
 
Läxan är egentligen att fortsätta följsamheten och såna här enkla, roliga övningar i nya miljöer.
Lena tycker att Jaga har jätte fina detaljer, när hon orkar hålla ihop allt.
Så jag måste träna på hennes koncentrationsförmåga.
 
Annat som sas som jag tyckte var tänktvart var när Lena sa att hon tränade på det allra svåraste sakerna (detaljer, hundarnas svagheter osv) när hon tränade helt själv.
När hon tävlingstränade eller tränade ute på klubben med mycket folk (prat, rörelser, kommenderingar, väldigt tävlingslikt) så gör hon lätta saker med hundarna, en uppvisning helt enkelt.
Hon vill att hennes hundar ska förknippa en tävlingssituation med "Det här kan jag, plättlätt!" så att de kör med självförtroende och inte tvärtom.
Det köper jag faktiskt.
Tänk dig att hundarna uppfattar tävlingssituationen med tvärtomkänslor, det vill jag inte att Jaga ska göra iaf, speciellt inte eftersom jag är så förbannat nervös varje gång.
 
Sen pratade vi mycket om det här med att hela tiden göra det lättare för hunden när den gör fel.
En tog exemplet att hennes hund alltid la sig ner när hon lämnade den för inkallning efter att ha gått x antal meter. Hon gick då tillbaka till hunden, satte upp den och gick sen en kortare sträcka så att hunden lyckades sitta kvar. Men hon har aldrig kunnat utöka sträckan, för hunden lägger sig ner när hon går över "den gränsen".
Hon frågade då Lena hur hon skulle göra för hon tänkte att om hon kör på det avståndet så lyckas hunden och då lär sig att den ska sitta och inte lägga sig ner.
Lena svarade i stil med att ägaren där i princip visar sin hund att "Du kan inte på det här längre avståndet, du är för dålig så jag stannar här istället" istället för att gå den sträckan hunden klarar, vända sig om och säga typ "Bra! Sitt/Stanna/Vänta/Whatever" för att sen fortsätta några steg till, vända upp, belöna med rösten, kalla in och ge hunden en "Fan vad fränt gjort, du är bäst i världen som klarade DET avståndet också! Queenbabygirlhunden" och på så sätt bygga upp självförtroendet.
Först köpte jag det inte helt, men sen tänkte jag "När fan får den hunden som alltid kör på det avståndet den klarar den här WOWkänslan för den klarade något som den tyckte var svårt?". Aldrig?
 
Sen hoppade vi direkt in på hur Lena tränar.
Hon sa att folk som sett henne träna (inte i tävlingslika situationer utan i lugna situationer) funderat på hur fan hon kan komma till SM för det hon vill få ut på sina träningspass är hundens svagheter så att hon vet om dom och kan jobba med dom. Har hon kört ett träningspass utan att det blivit fel så tycker inte hon att hon gjort en bra träning.
Jag känner precis tvärtom.
"Fan vad duktig du är Amanda", kan jag säga till mig själv då.
Sen tänkte jag efter.
När får Jaga då tänka? Aldrig.
När får jag då koll på hennes svagheter? Aldrig.
Idag när hon gör fel blir hon orolig/ängslig, inte så konstigt eftersom hon inte har den här "FAN! du lurade mig, men denna gång då jävlar ska jag lura dig din jävel"känslan.
Vi pratade lite om mitt tänk, varför jag gjort det lätt för att lyckas och det har vart dels för att höja mig själv men dels för att jag på sista tiden inte vet hur jag ska hantera henne när hon blir pipig. Då har jag omedvetet gjort det lätt, fått klappa mig på axeln och fått känna "Jaga är nöjd och tyst".
 
När jag tränade på signalkontrollen under kursen igår så sa Björn att hela hunden var så annorlunda.
En gång så gjorde hon fel, jag hade sagt varsågod några gånger och ropade sen hit och hon sprang till leksaken. Jag skrattade, sa att hon tjuvade och hon kom i full fart och bjöd in till kamp. Vi kampade. Det var så kul och Björn sa att det fan syndes på Jaga att hon också skrattade, för hon tyckte också det var kul fast hon hörde fel och jag sa "NÄÄÄÄÄ du tjuva!", för det blev ingen stor grej av det.
Det blev så roligt att verkligen utmana henne.
 
Nästa vecka är ju jag i Grebbestad men veckan därefter har jag en privatlektion på tisdagen och kurstillfälle 3/5 på onsdagen.
Då ska vi kolla av inkallningen på längre avstånd (Jaga bromsar för sent och jag får inte till det), fortsätta på rutan och kanske tom få lite tips på fjärren.
Det är iaf min plan, sen får vi se vad damen pallar.

PT för Lena

Igår efter jobbet åkte jag iväg till ÖBK för att möta upp Lena igen.
Det var dags för en till privatträning.
Jaga och jag var ute på en 45 mins promenad innan vi träffade Lena, dels för att jag inte visste hur jag annars skulle fördriva tiden och dels för att Jaga hade spring i benen. Hon fick vara lös en hel del och skötte sig jätte bra.
 
Vi fortsatte träna på följsamheten och vi gjorde som sist, jag värmde upp, gick ner när det kändes bra och ställde upp oss som inför en träning. Sen kommenderade hon mig i linförigheten och sen pratade vi om vad hon såg mot sist.
Hon tyckte det var en väldig skillnad på Jaga sen sist. Dels låste hon inte på Lena på samma sätt, hon tittade en del på uppvärmningen men det var mer "men HEJ!! DU! Där borta, hej!!" och inte den här spända, taggiga blicken hon hade sist.
Lena sa ungefär så här om Jaga igår "sist hade hon på sig en riddarutrustning och idag kom hon i en flanellpyjamas".
Passiviteten var inga problem, hon pep lite ibland men hon höll inte på som sist och hon la sig ner ganska självmant.
Nu hade vi inte samma aktivitet på planen runt omkring oss men de körde ändå lydnadskurs.
 
Det jag ska fortsätta träna på med följsamheten är:
Raksträckorna i följsamheten. Nu försvårar vi från att det hela tiden händer saker (byter håll, varv, halt, osv) till att även raksträckorna ska bli händelserika för det är där jag tappar henne lite. Hon går jätte bra när hon är i arbete men så fort det blir till att "bara åka med" så tappar jag henne. Vi jobbade med tempoväxlingar och skänkelvikningar på raksträckorna.
Och självklart fortsätta med nya miljöer.
 
Sen pratade vi lite om hur jag ska bete mig gång nr 2 som jag tar ut henne från bilen och ska köra.
Där började jag som vanligt, jag började värma upp på parkeringen för att jobba mig ner mot planen men jag tappade henne hela tiden när vi var mot planen. Lena sa att det var som att jaga sa "Men jag VET att träningen sker där nere, vad fan gör vi här uppe?" och det tog en evighet innan jag arbetat oss ner till planen.
Jaga blev jätte trött av det.
Så istället ska jag, gång nr 2 när jag tar ut henne, välja en punkt i gräset som jag ska börja jobba henne på, och innan dess bara gå raka vägen dit. Dock med kontrollerad hund såklart.
För när vi väl kom ner var Jaga så trött att hon inte orkade hålla ihop sig.
 
Sen pratade vi lite om de övriga momenten, jag sa att det jag egentligen inte är nöjd med är ju platsliggningen eftersom Jaga blir orolig vid nya hundar.
Vi pratade lite om hur jag ska göra när jag tränar plats, med eller utan andra hundar och det jag ska tänka på är:
Inte hakan i marken för tillfället (jag kan träna det för sig för att kräva det längre fram när hon är trygg på platsen igen).
Jag ska börja med att stå längre bort och ju längre tiden går (i svårare miljöer där hon behöver stöd från mig) ska jag arbeta mig inåt mot henne. Jag har tänkt tvärtom och det blir ju jätte ologiskt när Lena sa: "Då ska alltså Jaga ligga en längre tid, det börjar bli jobbigt för henne och hon behöver ditt stöd och du ökar avståndet istället".
Det har jag inte ens tänkt på haha.
Om hon piper ska jag låtsas som att det regnar, Lena tror inte att Jaga är medveten om dom pipen, det är ju inga hetspip utan det låter mer som spända stämband som släpper ut luft.
Sen pratade vi lite om Jaga i övrigt.
Det var kul att faktiskt få visa upp MIN hund på träning, för så som hon var idag när vi jobbade, så är hon när jag jobbar själv med henne. Och det var skönt att få höra att hon faktiskt är duktig, går snyggt, orkar jobba och klarar av vissa störningar. Och inte få höra massa fel hela tiden.
Sen pratade vi lite om hur jag ska tänka och lägga upp min träning med en hund som Jaga.
Lena menar på att Jaga är så himla motiverad till att göra rätt och är jag då otydlig eller inte stöttar upp henne så kommer pipen. Och att Jaga är en typisk hund som kommer behöva momentrutiner och att det är bra att snabbt sätta ord på moment/beteenden.
Jag har ju kedjat läggande-inkallning-ställande och där har jag märkt en jätte skillnad på Jaga. Hon VET vad som förväntas.
Så ska jag även tänka på tex platsliggningen. Jag ska tänka ut en punkt där jag vill lägga. Gå fram dit med Jaga vid sidan (inte fotgående) samtidigt som jag peppar henne med rösten. Ställa upp, knäppa loss, lägga platsen, gå tillbaka. Bygga in en trygghet även i platsen.
 
Och sen måste jag hålla koll på Jagas betenden när vi tränar.
När hon blir frustrerad (jag tror hon blev störd av en annan hund, jag valde att gå mot henne så att hon var tvungen att bryta och då blev hon frustrerad) så gör hon vissa saker jag måste hålla koll på hur dom utvecklas.
Hon duttar till mig med nosen på vänstra benet, som en nosdutt, och detta började hon med idag. Jag uppfattar det inte som att hon "markerar" men hon tar ut sin frustration genom att dutta till mig, och det känns som att det lätt kan bli hårdare och hårdare när hennes hjärna går på högvarv.
Plus att hon idag även gick på kopplet och började bita i liknande situationer som ovan.

Det var en riktigt bra träning och Jaga blev väldigt trött när vi kom hem.
Så pass att hon sov nedanför korven på köksbordet...
 


Men ikväll ska vi dit igen, på kurs, med okända hundar.
Det ska bli jätte intressant.

amandalundwall

Herregud, det är typ bara hund här.

RSS 2.0