När man saknar en vän

Fy vad jag saknar Peter ibland.
Eller alltså. Jag saknar alltid Peter, men jag tänker inte alltid på han. Inte för att jag inte VILL tänka på han, jag tänker ju på mitt jobb när jag jobbar, min hund när jag tränar henne och på Magnus när jag ser honom. Fast Magnus tänker jag även på när jag jobbar. Men inte när jag tränar min hund, då tänker jag bara på att träna min hund.
Heheheee
 
Jag blir nästan lite tårig i ögat när Peter skriver såhär till mig:
Ibland i livet så går saker åt helvete. Andra gånger går det bra. I drömmarnas värld blir jag skjuten, i verkligheten tentapluggar jag. Men vad som än händer (i verkligheten OCH drömvärlden) så kan jag alltid känna en och samma sak: Fy fan vad jag saknar våra totalt efterblivna diskussioner.
Lilla nusse.
Det var så skönt i somras, när man bara spontanhängde. Ibland på stan. Ibland hos han. Typ aldrig hos mig.
Fast jag minns när han var hemma hos mi,g den enda gången han var där, och satt i soffan.
Han kom dit i svarta kläder och gick därifrån i Jagafärgade kläder. Helvete vad hon fällde.
3 ggr per dag dammsög jag haha.
Sen dess har vi alltid vart hos han...

Eller när man ringde en lördagsmorgon;
Peter: Mööhököbah....
Jag: GODMORGON!! Är du vaken!?
Peter: Mööhököbah... (uppenbarligen inte)
Jag: Bra. Jag tänkte att vi skulle äta frukost ihop.
Peter: Mööhököbah... (uppenbarligen inte)
Jag: Glassfrukost alltså.
Peter: JA! Asså jag är klar. Nu. Spring så fort du kan. Typ.
 
Jag hoppas han firar sin födelsedag här i Örebro så att jag kan följa med ut på kvällen.
Jag lämnar ju inte Jaga själv i en lägenhet i Skövde lixom.
 


Kommentarer
Mamma

Herre gud vad lika dom är, Jaga och han :))

2012-10-18 @ 15:02:44
Han

Mamma Lundwall... Nu blir jag ledsen.... Ingen julklapp till dig iår!!! Haha

2012-10-25 @ 04:20:43


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

amandalundwall

Herregud, det är typ bara hund här.

RSS 2.0