Tack för igår kväll.

Pappa och jag står i fikarummet på jobbet.
In kommer en arbetskollega till oss, han är väl typ.. 35-40 eller nått.
Går förbi pappa och trycker ner en femtiolapp i min bakficka på mina shorts och säger "tack för igår kväll" och går sen vidare.
Hahaha vi är så proffsiga på mitt jobb.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Pappa rörde inte en min.
Undra hur jag ska tolka det...
 
 

När man saknar en vän

Fy vad jag saknar Peter ibland.
Eller alltså. Jag saknar alltid Peter, men jag tänker inte alltid på han. Inte för att jag inte VILL tänka på han, jag tänker ju på mitt jobb när jag jobbar, min hund när jag tränar henne och på Magnus när jag ser honom. Fast Magnus tänker jag även på när jag jobbar. Men inte när jag tränar min hund, då tänker jag bara på att träna min hund.
Heheheee
 
Jag blir nästan lite tårig i ögat när Peter skriver såhär till mig:
Ibland i livet så går saker åt helvete. Andra gånger går det bra. I drömmarnas värld blir jag skjuten, i verkligheten tentapluggar jag. Men vad som än händer (i verkligheten OCH drömvärlden) så kan jag alltid känna en och samma sak: Fy fan vad jag saknar våra totalt efterblivna diskussioner.
Lilla nusse.
Det var så skönt i somras, när man bara spontanhängde. Ibland på stan. Ibland hos han. Typ aldrig hos mig.
Fast jag minns när han var hemma hos mi,g den enda gången han var där, och satt i soffan.
Han kom dit i svarta kläder och gick därifrån i Jagafärgade kläder. Helvete vad hon fällde.
3 ggr per dag dammsög jag haha.
Sen dess har vi alltid vart hos han...

Eller när man ringde en lördagsmorgon;
Peter: Mööhököbah....
Jag: GODMORGON!! Är du vaken!?
Peter: Mööhököbah... (uppenbarligen inte)
Jag: Bra. Jag tänkte att vi skulle äta frukost ihop.
Peter: Mööhököbah... (uppenbarligen inte)
Jag: Glassfrukost alltså.
Peter: JA! Asså jag är klar. Nu. Spring så fort du kan. Typ.
 
Jag hoppas han firar sin födelsedag här i Örebro så att jag kan följa med ut på kvällen.
Jag lämnar ju inte Jaga själv i en lägenhet i Skövde lixom.
 

Peter!!

Ni vet väl hur mina och Peters funderingar brukar bli?
Ni vet, vi pratar om helt sjuka saker som om dom skulle inträffa. Klicka här.
 
Idag gick det till såhär:
Peter: Jag hade sjukaste drömmen inatt. Du var med.
Jag: Oj, är jag hjälten eller det svarta fåret?
Peter: Iaf.. (som om han inte ville svara på min fråga).. så drog den andra killen kniv, och jag fick den i magen. Av någon anledning hamnar jag på sjukhus och får ligga med respirator. Och du kommer in där och kramar om min pappa som bara gråter, och du gråter också. Skit hemskt. Så vaknar jag helt glad typ.
Jag: MEN GUD JAG ÄLSKAR NÄR JAG UPPLEVS SOM EN ÄNGEL I DRÖMMAR!!
Peter: Haha ja typ. Du kom från Örebro hit.
Jag: Åh. Kärleken.
Peter: Ba för att jag hade fått min drömkniv i min drömnjure. Skitstolt över dig. Senaste två veckorna så har jag drömt att jag fått en kniv i mig, att jag blivit skjuten, att jag blivit ihjälslagen...vad fan? Säkert Jaga som kommer bita mig när hon ser mig. HAHAHA när du skrev "kärleken", så spelades melodin från The Sims när man kysser någon, i min klassiska spellista.
Jag: Men gud. tänk så händer det. då måste jag samla tågpengar. för nu är jag pank. fan ta dig om det händer.
Peter: Åk med farsan! Eller ja, brorsan kör ju men pappa åker säkert med.
Jag: Men får Jaga åka med i deras arabiska bil?
Peter: Klart hon får. Brorsan har tom hundbur. Eller galler. Eller vad fan det nu heter.
Jag: Jaha vad bra, då kan hon åka där bak. Ja men då kan det få hända.
Peter: Vänta.. sitter vi och planerar att jags ka bli skjuten?
Jag: HAHA ja, och det största problemet är hur jag ska ta mig dit med Jaga...
 
 

Gottegrisen

Vi brukar beställa mat från en kille här på jobbet.
På fredagar är det alltid efterrätt.
Idag när han kom och lämnade maten säger han till Marre "Har inte Amanda beställt mat, det är ju efterrätt!?".
Han avslutar sen med att säga "Håll i era efterrätter för Amanda vet att det är chokladpudding där i".
Tänka sig, till och med matnissen har fattat mitt sötsug.
 
 
 

Anki. Min fina Anki.

Igår gick jag och höll inne allt, först på jobbet och sen på kurserna.
När jag kom hem ringde jag Anki.
Fina Anki.
Vi har inte pratat på en längre tid och jag minns knappt när vi sågs sist. Ändå var hon den första jag ringde, det gick på rutin.
När Anki svarar börjar jag gråta och då börjar Anki gråta.
Jag vet inte men jag tycker det är så.. fint på något sätt. Att hon börjar gråta för att hon hör mig gråta. Känslor oss emellan.
 
 
Det var så skönt att bara få gråta ut, berätta vad jag tycker och tänker och sen få höra uppmuntrande ord.
När vi la på kändes det bättre.
Sen grät jag hela kvällen, jag kunde inte somna. Jag grät för allt.
Hade tvn på, grät för att det spelades en lugn låt, grät för att det blev sorgligt på filmen, grät för att det blev glatt på filmen, osv osv osv.
Jag var helt slut imorse.
 
Vad hade jag gjort utan min fina vän?
 
 

11/10-10

 
Idag är det två år sen världens finaste hund fick somna in.
Jag hatar den här dagen.
Jag vill ligga hemma under täcket, ensam, och bara gråta hela dagen.
Inte stå på jobbet och se glad ut och försöka fungera normalt.
Inte åka till Tassa Rätt och hålla två kurser.
Det här är första året jag verkligen VILL åka till kyrkogården och tända ljus, och det är första gången jag verkligen inte kan för jag är upptagen hela kvällen.
 
Fina Tros, jag saknar dig varje dag.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tävlingen!

Ja i fredags efter skyddet åkte jag hem och dog. I migrän och feber.
Vaknade upp av alarmet kl 6:15 men mådde som en påse nötter så jag sov vidare tills det bara var 30 minuter innan jag skulle behöva åka. Tog ut och kissade hundarna, hade huvudvärk och feber, kom in igen helt svettig och funderade på att stanna hemma men åkte ändå.
 
Väl på plats var Jaga så jävla överladdad. Hon levde rövare i bilen så efter att jag anmält mig tog jag ut henne och sprang precis på alla de andra från Örebro som var där och tävlade, så vi tog våra hundar och satte stolarna på plats och började sen dricka kaffe.
Jaga gick ner i passivitet väldigt fort, tack och lov, sen fick hon ligga och speja ganska länge.
Under banvandringen blev jag lite nojig, vi hade tre skyltar i långsamt tempo.
Som jag skrev så går ju jag lite saktare än vanligt med Jaga, för att hålla ihop henne, men då hade jag fått krypt fram under det långsamma tempot så jag var tvungen att öka farten under banan för att kunna gå ett normalt långsamt tempo för att lyckas, så jag blev ganska nervös under bangången.
Annars var det inga svårigheter med momenten.
 
Jaga var lika lugn på tävlingsbanan som sist, löpen <3
Jag älskar hennes löp numera för hon mognar på sig så otroligt.
Jag skulle startat som nr 17 men det var 6 strukna så det var bara att börja värma upp direkt och Jaga kändes klockren.
Väldigt taggad eftersom hon inte gjort så mkt på två veckor och jag behövde påminna henne 2-3 ggr att det var koncentration som gällde, annars gick hon förbi hundar fot, förbi lekande hundar fot, hon gick fot förbi leksakstältet, förbi cafeterian, förbi sekretariatet. Hon bara gick fot, som om det var helt naturligt för vi alltid går fot.

Batteriet var slut i kameran, såklart. Så jag bad en vän filma men det blev fel så hon tog bara jätte dåliga kort haha.
Så jävla typiskt.
Allting kändes så jävla klockrent. Jag visade inte mkt med mina händer utan jag höll mig mkt till mina kommandon eftersom Jaga var så samlad och med mig.
Jag berömde inte mkt med rösten heller, det var vid vissa moment jag sa några "Bra", annars gjorde hon allt med bra uthållighet.
Hon hamnade lite långt fram ibland pga tempot men jag tycker ändå hon skötte sig väldigt bra, jag gick inte på henne, hon kom inte dumt till under själva momenten och jag tänkte inte så mkt på att hon var långt fram men det syns ju på korten.
Långsamt tempo funkade jätte bra, nog bäst av allt eftersom hon är van vid det.
Så ja.. 100 poäng. Inte ett jävla fel. Jag som känt mig så jävla dålig varje gång. Nu känner jag mig tvärtom och jag har världens bästa hund.
Fan vad hon skötte sig bra.
 
Men några bilder tog Erica och på dom syns det väldigt bra att hon hamnar långt fram.
360 grader vänster
 
 
 
 
 
Långsamt tempo
 
Haha här hade vi, i långsamt tempo gjort "Sitt, Stå" och det är något Jaga älskar, så hon får alltid en lite glädjefart efter vi gjort det momentet för det är så självbelönande i sig, och det syns så väl på hennes bakdel här haha.
 
 
 
Normalt tempo igen. Det syns på hennes position :)
 
Till nästa tävling ska jag inte vara lika fult klädd. Tack för mig, hej.
 
 

amandalundwall

Herregud, det är typ bara hund här.

RSS 2.0