Dom här mardrömmarna

Ibland, dock inte så jätte ofta, så drömmer jag om Trosan.
Väldigt ofta att jag letar efter henne, som om hon är bortsprungen, även fast jag i drömmen vet att hon inte lever.

Inatt drömde jag att hon hade rymt för ca 6 månader sen och att hon aldrig kom tillbaka, så i drömmen visste jag inte om hon levde eller ej.
Jag hade inte vart med, hade lämnat henne till en som skulle passa henne, och hon var lös som vanligt och hade hux flux sprungit iväg, och ingen hittade henne.

Jag vet att jag, efter de här 6 månaderna, hade så dåligt samvete för jag inte hade ringt polisen eller radion eller ens satt upp lappar, jag hade bara ropat efter henne under några veckor, inget mer.
Jag vet att jag i drömmen diskuterade med min mamma om hon hade blivit instängd och dött av svält, och mamma ryckte bara på axlarna.

Så jag gick runt i våran by som vi bodde i och skrek efter henne och stoppade varje människa som kom och frågade om dom hade sett en hund som såg ut som henne.
Till slut var det två personer som svarade "Ja kanske, jag har hittat en hund som låter som den du beskriver, följ med mig", och jag följde med dom hem.
Precis när vi ska gå in i huset och titta på hunden så vaknar jag.

Under hela drömmen har jag panikgråtit, ni vet sådär så man inte kan prata för man bara gråter och gråter och gråter.
Jag hatar att gråta så i en dröm, för den är så himla verklig och man vaknar alltid upp helt trött i ögonen, som om man gråtit på riktigt hela natten.

Usch, jag måste ut och rensa huvudet.

axbergshammar bildbomb

Har vart ute hos farmor och farfar hela dagen lång, såhär såg det ut













Sprang sen in på Kvarnboden och handlade









Och nu kommer Trojan.

amandalundwall

Herregud, det är typ bara hund här.

RSS 2.0