trosan

När jag var i Thailand så saknade jag Trosan varje dag.
Jag hade kort i min kamera på henne som jag inte hunnit laddat över till datorn och jag minns så väl när jag tog vartenda en av korten.
Jag kunde inte titta på dom utan att få tårar i ögonen och jag vet inte hur många gånger jag grät på toaletten och på nätterna för jag ville hämta hem henne efter Thailand.
Det var nästan som om jag inte fattat att hon inte skulle finnas efter Thailand heller, eftersom jag oroat mig så mkt över hennes tassar och sprutor innan vi tog bort henne.
Och jag tänkte ganska mkt på hur det skulle vara att hämta hem henne, hur hon skulle hoppat och pipit och hur hon skulle vart så närgången flera dagar efter att vi kommit hem.
Istället kom jag hem till 3 tavlor av henne på väggen och lite bilder i kamera.
Inte riktigt samma sak.

Min kusin har peppat sin syster jätte läng...

mms_img19858 (MMS)

Min kusin har peppat sin syster jätte länge om paketet hon ska få ikväll. Föregående gånger har hon fått en ipod och fem vodkaflaskor så hon var tokpeppad och trodde hon skulle få världens paket. Hon fick en ljushållare från öbo. Hon är svin förbannad. Han är svin nöjd.

Firar jul hos farmor och farfar.

mms_img19855 (MMS)

Firar jul hos farmor och farfar.

Sista 8 dagarna bor vi på lyxhotell. Inga ...

mms_img14227 (MMS)

Sista 8 dagarna bor vi på lyxhotell. Inga fel alltså.

Vi kom till arboga sen tankade hjälten i b...

mms_img37900 (MMS)

Vi kom till arboga sen tankade hjälten i bensin i sin dieselbil. Nu får vi åka taxi till arlanda. :-)

Dag 30 - ett sista farväl



Här hade jag tänkt att göra ett långt inlägg om trosan men idag vaknade jag upp och insåg att det är en sån dag då jag börjar gråta bara jag tänker på hennes namn, så jag orkar inte skriva ett sånt inlägg.

En sak som jag blir lite förvånad över är att det i början var jätte jobbigt att tänka på henne och att prata om henne, sen efter kanske 3 veckor eller något så gick det mycket lättare och jag kunde sitta och tänka på henne och börja skratta åt roliga minnen och liknande.
Men nu på sista tiden, det är snart två månader sen hon somnade in, så får jag ont i hela magen och börjar gråta bara av tanken på henne.
Lite sådär att man mår illa och bara vill kasta ut alla tankar och känslor från fönstret och stänga igen fort som fan.



Jag kan lixom se bilden framför mig hur hon ligger så lugnt på filten, med en liten bit av tungan ute, och få panik av bilden.
Vad fan ?
När jag väl var där så tyckte jag det såg så fridfullt ut och jag hade inga problem med att gå ut från rummet och låta henne ligga kvar där.
Nu när jag tänker på det så vill jag inte gå ut från rummet, jag vill kasta mig ner på golvet och ropa på henne att hon ska komma tillbaka.
Jag vill inte lämna henne.



Jag velar dock inte, jag vet att det var det bästa för henne, men jag tror att jag har svårare att acceptera det nu än vad jag hade för två månader sen.
Och då hade jag ändå förberett mig på det i ett år.
Fast det kan man väl aldrig göra iof, förbereda sig.



Trosan jag saknar dig.
http://www.youtube.com/watch?v=KrygCJi8xMI

Dag 28 - det här saknar jag



Jag saknar hennes svansande runt mig.
Jag saknar hennes grymtningar och snarkningar.
Jag saknar att känna henne mot mina ben när vi ska sova.
Jag saknar att klappa på hennes mjuka öron.
Jag saknar att massera hennes kinder.
Jag saknar att gå ut och gå med henne.
Jag saknar hennes blick när hon ville ha sin boll.
Jag saknar att träna henne.
Jag saknar hennes energi.
Jag saknar hennes viftande svans.
Jag saknar att pussa henne på pannan.
Jag saknar att dela mitt liv med henne.

amandalundwall

Herregud, det är typ bara hund här.

RSS 2.0