Föreläsning spår SWDI

Motivation gör H störningsstark.
När H har motivation framåt och ner funkar "alla spår".

Bra spåhund:
  • Pålitligt spårsök (Att H söker det spår vi vill, km efter km)
  • Distinkt spårupptag (Föraren känner ett drag i linan när H tar upp spåret)
  • Säker riktningsbestämning.
  • Spårsäker.
  • Störningsstark.
  • Tydligt föremålsmarkering.
  • Uthållig (korta, 100m, tekniska spår pga orka koncentrerat)

Dagens spårträning - Felfri inlärning, vi VET vart spåret går.
Hårda underlag först (asfalt, betong) pga renare doft från oss samt mindre "doftmoln" som bjuder in till vittring.
Ett moment i taget.
Upptag och riktningsbestämning sist av allt.
Mycket styrning i början pga att vi lär H vilken teknik vi vill ha, vi måste ha stenkoll på spåret.

Färdigheter förare:

  • Kunskap inom grundläggande inlärningsteori.
  • Belöningsteknik.
  • Klar målsättning med träningen.
  • Planera (och genomföra) träningspass.
  • Bryta när det går som bäst!
  • Genomtänkta arbetstecken.
  • Linhantering.
  • Taktik i spåret.

Vilka arbetstecken har jag? Håll dom genom hela spåret (i start, efter belöning, efter markering).
När H tar upp spåret står vi stilla och låter linan löpa, med kontakt. När vi är säkra på att H tagit spåret låter vi H "dra oss ut i spåret". Hela tiden sträckt lina med kontakt.
Om H tappar spår eller liknande, stannar vi och håller linan sträckt.
Variera alltid underlag, föremål, liggtid, väder samt oss själva, vi kan tex stå med sidan mot spåret (när H kommit en bit med spårträningen).

Utbildning av spårhund:
Spårnoga - glöm inte att avancera framåt, behöver ej vara perfekt innan nästa moment läggs till.
Första spårövningarna: När nos nere och i spåret - släpp fram H. Det är bra med tryck i linan i början pga förväntan hos hunden. Hastigheten kan vi dämpa senare. Följ hundens tempo i början.
Belöna alltid i spåret i början, variera avståndet och antalet.
När viljan finns framåt neråt kan vi sätta kriterier för hur mycket H får avvika från spårkärnan.
Ingen kontakt med H, var tyst även när levererar belöning, tänk shejpa in spåret.

Tydlig markering av föremål - tidigt i träningen. Variera föremålen, hellre föremål än depå med godis (pga letar godis). Markeringsträning med tex ett mynt, träna på att kunna röra dig bakom hund som fryser på ett mynt.
Hjälp ej H med markeringen i spåret, om H ej markerar så gå bara över föremålet, backa tillbaka med hunden och testa på nytt, om H går över igen, träna mer på markering utanför spåret.
Vi vill inte hjälpa H att markera då vi lär in "när linan bromsar mig kommer ett föremål".
När H markerar föremål, ingen kontakt. Ej önskvärt med H som kastar blickar bak mot oss, det ska vara fokus på markeringen och fram i spåret. När vi tar föremålet blir det ett starttecken för H att spåra vidare.

Störningstålig - Ha alltid en plan och utöka svårigheten sakta men säkert. Ska hellre vilja spåra förbi höns istället för att döda höns. Belöna EFTER hönsen.

Okända spår - Någon annan gått spåret åt dig. Belöna när H är i spåret i början. Om tappar, snurrar, stå stilla. Ej önskvärt pga kan ta upp ett annat spår, vi vill ej ha en ringande hund vid vinklar.
Om skenspårar, backa tillbaka i träningen till egna spår och teknikträna.

Om H tappar vid vinklar, underlag - H ska spåra sig igenom vinklar, ej upp med nos osv.
Om H går över 90 graders vinkel, stanna, backa bakåt i spåret och ta vinkeln igen, belöna oavsett för att hunden försökt. Backa i träningen till böjda spår.

1-2 timmars liggtid är lättast. Helt färska spår är lättast för nybörjarhundar pga doftmoln = tydlighet.
10-20 timmars liggtid är ingen större svårighet utan handlar om att öka gradvis och variera tiden.
Vinden ska inte spela roll om vi tränat rätt men vi börjar i medvind för att få en felfri inlärning.

Distinkta spårupptag - H visar "Japp! Här går spåret!", tex påsläpp tvärs över spåret.
Bakspåra är EJ önskvärt, H ska vara stensäker på framåt.
Testa släpp på åt olika grader från spåret (solfjädern), börja genom att bara stå bredvid spåret med riktning mot spårets riktning, öka gradvis till står åt fel håll mot spårets riktning.
Tänk dock på att ej upprepa detta för ofta, H kan hamna i "hm är inte detta rätt, jag testr detta istället då".
Låt H spåra längre sträckor mellan detta.
Man kan även öka avståndet från påsläppet till spåret.

Taktik i spåret - Spårupptaget är det viktigaste vi har, speciellt vid okända spår. Håll din rutin varje gång!
Om ej känns bra (H känns osäker), ta om ifrån där det kändes bra. Spåret är ej förbrukat bara för att vi gått i det en gång (När okänt spår alltså). H kan sortera bort våra dofter i spåret och ta upp spårläggarens doft.
Gå ej för sakta, om håller igen och bromsar så har de mer tid över till att titta runt och få lite spänning i det hela.

På 3 veckor  (3*15 min/vecka) bör man se förändringar/framsteg, annars bör man se över träningsupplägget.
Formulera 3 veckors mål, vart är vi realistiskt sett om 3 veckor?
Gör plan för målet (nya saker/utmaningar varje pass).
Gör plan för uppföljning (Boka med träningskamrat, vi ses där om 3 v och då ska jag...)
Träna enligt plan.
Testa enligt plan. (Om tränat vinklar, testa sen okänt spår med vinklar. Okänt spår är kvitto)*
Utvärdera.
Dokumentera och justera, nytt mål om 3 veckor.

Kurs för Lena

Jag och Jaga har gått kurs för Lena Löfroth. Vi missade tyvärr första tillfället så det blev bara två gånger, men det var två väldigt givande tillfällen.
Jag fick ganska många nya tankar och funderingar och det jag tar med mig därifrån är detta:
  • Ingångar på planen. Hur mycket energi vill jag slösa på att få med Jaga in på planen på en tävling?
    Ingångarna jag fått med mig från Frida fungerar men tar mycket energi ifrån Jaga eftersom hon går in med attityd, fokus och kontakt. (kräver dock ej kontakten men hon går in i det självmant), samt att uppvärmningen då blir en självkontrollsövning vilket tar en del på henne.

    Så, jag ska testa att ta in henne på höger sida och inna jag ställer upp ska jag göra halt och ta in henne fot. Den högra sidan ska för Jaga bara betyda "gå vid denna sida brevid mig, kolla vart du vill men följ mig" och jag har inga krav alls på HUR hon går eller om hon sätter sig jättesnett, jag vill inte slösa energin på ingången.
    Om jag märker att jag tappar henne HELT på en sån ingång, då får jag göra halt tidigare och kommendera fot och slösa energi den sträckan in på planen som är kvar.
    Känns som en vettig tanke. Jag tror kontrollfreaks som Jaga behöver titta när vi går in, för att inte explodera.
  • Vi kom naturligt in på det här med att tappa sin hund in på planen eller mellan momenten så vi började prata om hur jag och Jaga gör mellan momenten.
    Jag får ofta känslan av att jag, på tävling, tappar henne och måste styra henne hela tiden och så fort jag tar fokus på något annat än henne så börjar hon med annat. Hon är inte så intresserad av mig.

    Vi diskuterade även det här med belöning mellan momenten. Det känns som att Jaga ibland tappar så himla mycket fokus efter en belöning (nu tänker vi tävlingsträning, inte nyinlärning) och att hon blir "ängslig" när man samlar ihop henne efter. Lena sådde ett frö hos mig, som jag egentligen funderat mycket på förut, när hon sa att vissa hundar vill jobba klart. Dom blir lite störda av en belöning, för "det enda dom vill är att få fortsätta jobba". Så jag ska fokusera på uthålligheten hos henne, att kedja ihop moment och tävlingsträna och låta henne få jobba klart innan belöningen kommer.
    Däremot kan jag såklart bekräfta henne under träningen i momenten, men belöningen kan jag lägga i slutet av mina kedjor.

    Mellan momenten behöver hon inte så mycket mer än att jag lugnt och försiktigt viskar till henne hur himla bra hon är, för att hon ska få den bekräftelsen hon behöver och för att få med henne mellan momenten utan att avbryta hennes bubbla med kamp/boll.
  • Apporteringen pratade vi en del om också, dels att hon ibland tuggar på ingången och dels att hon griper ganska slarvigt ibland.
    Gripandet fick jag ett bra tips på, att jag ska börja lägga upp bocken så att hon får ett muskelminne på hur hon ska springa och gripa. Jag ska lägga ut den lodrätt så att det blir naturligt för henne att svänga och gripa ihop. Nöter jag detta lodrätt kommer det bli mer naturligt för henne att svänga och gripa samtidigt när jag sen börjar lägga apporten i olika vinklar. Vi får se hur det tar sig, det ska bli spännande iaf.

    Sen tugget på ingången, som vi såklart knappt fick till på träningen. Men jag ska bekräfta henne när hon börjar närma sig, hjälpa henne och stötta helt enkelt för hon ser inte så jättenöjd ut när hon ska komma in med den, lite obekväm.
  • Vi pratade fotgående också. Svängar, starter, sidosteg.
    Jag måste förbereda Jaga mycket mer än vad jag gör idag, med halvhalter. Halvhalt innan en sväng, innan en halt och vid varje start ska jag ta första steget lite långsammare för att därefter öka upp tempot. Idag haffsar jag mig igenom mitt fotgående, fort ska det gå!! Och då hinner inte Jaga med.
    Jag ska även jobba igenom svängarna, tänka ridning, och inte gå så jävla hårda vinklar i mina svängar för Jaga hinner inte med och överjobbar bak för hon måste rusa.

    Sidostegen fick jag bra tips på hur jag ska sätta fötterna för att det ska bli bekvämt för mig och för Jaga.
    Det är jättesvårt att förklara, jag fick knappt ner det i text men:
    Sidosteg åt vänster - här kommer jag lära henne att jag står med vänster ben böjt (avslappnat knä) och så fort jag rätar upp det benet ska hon ställa sig upp. Det böjda benet kommer jag sen minska ner väldigt mycket men då blir det en förberedelse för henne att resa sig.
    Sen kommer jag ta höger ben och korsta vänster ben, som ett övertramp, för att sen ta ett steg åt vänster med vänstra benet, högra korsar jag sen det vänstra, ytterligare ett övertramp, för att ta ett steg åt vänster med vänstra benet igen och därefter sluta upp med höger ben och då stå med fötterna bredvid varandra igen.
    Sidorsteg åt höger - Här kommer jag flytta höger ben snett bakåt (ett litet steg, tänk övertramp) för att sen ta vänster ben och korsa höger ben åt höger i ett normalstort steg, flytta höger ben i ett normaltstort steg åt höger och sluta upp med vänster ben så att dom hamnar bredvid varandra.
    Svårt i text - tydligt att visa haha.

Så kursen gav mycket och jag är sugen på att träna nu igen!
På måndag börjar Albas onlinekurs i frittfölj som jag verkligen ser fram emot och i oktober ska jag och Jaga gå en spårkurs (tvådagars) för Jessica Åberg, SWDI.
DET ska bli intressant.

 

 

 

 

När ska skiten vända?

Farfar dog i början på året, Diesel avlivades 7/8 och 7/9 fick vi avliva Figge pga bruten höft.
När ska det vända, när får vi lite mer flyt i våra liv?
 
Vi fick en chock med Figge. Han haltade lite lätt på lördagen, hölls inomhus och blev inte bättre, men heller inte sämre. På måndag em blev han blockhalt efter att ha busat med en kartongbit någon minut.
Jag åkte in med honom till Jourkliniken i Kumla och där gick han runt i undersökningsrummet och var lite småhalt, men absolut inte blockhalt. Han var nyfiken, kelig och kurrade när man klappade honom.
När han skulle bli undersökt så morrade han när veterinären klämde vid baklåret, så han blev sövd och röntgenbilder togs.
Där visades det en fraktur i tillväxtzonen i höftbenet. Man kunde operera men det var en lång och jobbig rehab med burvila 6-8veckor direkt efter operationen. Återbesök med röntgen under 7-8 månader efter operationen då höftbenet kan växa fel när man gör denna operation, och då måste han opereras om och det blir återigen burvila.
Därefter blir det friskvårdsrehab regelbundet för att komma igång igen.
Figge hade gett upp hoppet om livet om vi lagt honom i en bur längre än 24 timmar. Han var galen hemma när han inte fick gå ut, så valet var lätt utifrån Figges välmående.
 
Men det gjorde så fruktansvärt ont att låta honom somna in, vår fina katt.
Vi som köpte en katt enbart för att få bort mössen runt om huset, och fick den bästa katt jag någonsin mött.
Han var så social och mysig, mötte oss alltid vid parkeringen när vi kom hem, följde med oss på promenad med hundarna, somnade på min mage varje kväll och skrek efter oss så fort han kom in i huset.
Han älskade att rulla ihop sig som en boll på min mage, kurrade så fort man klappade honom och han lekte så roligt med Jaga.
Vi kommer aldrig få en sån katt igen.
Bästa vackra Figge.
 
 

Jagas utredning

Jag och Jaga var hos veterinären idag och utredde hennes epilepsi.
Vi var helt överens jag och veterinären och vi tyckte och tänkte precis likadant vilket var så himla skönt!

Jagas anfall är milda men framför allt väldigt korta och kommer ganska sällan. Under ett år rör det sig om ca 12 minuters EP-anfall, om hennes anfall inte förändras.
Risken att det är en medfödd hjärnskada är väldigt liten eftersom det är väldigt ologiskt att denna hjärnskada trycker på "rätt knappar" med 2-3 månaders mellanrum. Vad i en ev skada skulle triggas varannan månad?
Så det är uteslutet, vi tänker inte ens magnetröntga.

Att hon skulle fått en hjärnskada under tiden som skapar epilepsi är inte möjligt eftersom hon haft anfall sen valp (då veterinären sa att hennes vinglighet i bakbenen som uppkom två tillfällen förmodligen var en "föreAura" för ett anfall som sen stoppades).

Så inga prover togs då hon är i full kondition, äter och dricker som hon ska, haft anfall hela livet och de är väldigt korta.

Vi diskuterade medicin men både hon och jag var överens om att det INTE är aktuellt för Jaga.
Anledningarna är att det är daglig medicinering i tablettform två ggr/dag. Levern tar tillslut stryk av det. Nästan alla får personlighetsförändringar som visar sig i slöhet, trötthet och att de inte är "lika snabbtänkta" som innan. De "är inte riktigt med i matchen" jämt och det vågar jag inte chansa på och det vill jag heller inte utsätta henne för. Plus att anfallen inte kommer så ofta och så tätt att det stör vår vardag.

Långa anfall kan ge skador på hjärnan pga överhettning, men det finns igen risk för det i Jagas fall pga att anfallen vara i ca två minuter.

Jag ska träna precis som vanligt, jag kan maxa belöningarna och träna som vilken hund som helst, däremot kan jag tänka mig för när det gått ca två månader sen sista anfallet eftersom det förmodligen kommer ett nytt snart. Då kan jag tex träna mer hemma så chansen att hon får ett anfall hemma än i en offentlig miljö är större, för min egna skull.
Och jag ska sluta noja över att det ska komma ett anfall så fort jag tränar för jag VET hur hon beter sig innan ett anfall och jag har ganska lång tid på mig att förbered mig och henne innan hon börjar krampa, från att jag märker att det kommer ett anfall.

Det jag däremot ska ändra på är att jag inte ska röra henne. Jag har alltid haft en hand på henne (och släckt om vi vart inne så det är lugnt omkring henne) men det kan förlänga anfallet.
Veterinären tyckte att jag, när jag ser att hon ska få ett anfall, säga åt henne att sitta eller ligga och sen bara stå tyst rätt upp och ner. Vill jaga resa sig och gå innan hon ramlar "ihop" så får hon göra det för där är hon inte medveten bad hon gör och hon KAN bli aggressiv.
Ingen av oss tjänar på att jag får ett bett tex.

Veterinären kände också att jag hade sån stenkoll på läget och hur hennes anfall vart, att hon var trygg med att släppa oss utan medicinering eller undersökning och det gav mig både självkänsla och trygghet.
Så vi kör på som vanligt, jag har en hund med epilepsi, men shit happens.




Lydnadsdag hos Frida Wallén

Igår var jag och Jaga till Frida ihop med 7 andra ekipage och hade en deldag med lydnad.
Jag berättad mina problem vi stött på i de två senaste tävlingarna och att det var det jag ville fokusera på - att jag tappar henne in på planen, mkt nos och en del attityd.
Och självklart platsen då.
 
Jag blev startnr 1 så jag gjorde precis som vanlgit och tog ut Jaga ur bilen och värmde upp på parkeringen och gick sen in på planen.
Frida skrek efter ca 2 steg att det bara skriker Figge om Jaga. Det enda hon gör är att leta figge, sen att jag är där bak i kopplet det skiter hon i.
Så dels fick jag tänka om vad gäller mina ingångar, vilket kommando jag ska använda (och vad det ska betyda) samt att jag fick lite övningar att kunna ta till.
Jag kommer använda Här som kommer betyda i princip ett fotgående utan krav på kontakt. Samma position med kropp, hon ska sätta sig när jag stannar och hon får absolut inte lukta eller dra i kopplet.
Så nu håller jag på att lära in det men när det är inlärt så jag kan börja ställa krav så kom vi överens om att jag hellre tar i för mkt när jag säger åt henne, och samtidigt tex knäpper med fingret, så att jag på tävling kan knäppa med fingret som en varning om hon börjar flamsa.
Frida sa återigen att hon är en ganska tuff hund att hantera och att jag ständigt måste ha en tumme i ögat och det är ganska skönt att få det bekräftat av någon som faktiskt kan hund, att jag inte har världens lättaste malle.
 
Sen gjorde vi övningar på bordet igen. Det går ut på att du helt enkelt säger åt din hund att vara kvar på borde, sen om den vill sitta, ligga, nosa osv spelar ingen roll men inga tassar får lämna bordet, och jag står en bit bort och bara är. Det tog inte lång tid innan Jaga hoppade ner och efter att ha tagit upp henne och sagt åt henne en gång så höll hon sig men så fort jag gick tillbaka och berömde henne så hon blev busig så började hon igen. Precis som på tävling, när det är bus så är det friheter efteråt.
Nyttig övning!
 
Sen diskuterade vi det här med uppvärmning på tävling och att jag har kvar i bakhuvudet hur hon ska efter allt som rör sig och alla hundar som är i aktivitet, och att det gör att jag inte riktigt släpper loss som Jaga egentligen behöver på uppvärmningen. Jag är ganska dämpad.
Så vi gjorde en kontaktövning som gick ut på att Jaga sitter framför mig, jag har en leksak i händerna framför magen och  håller hon kontakt blir hon skickad (som på skyddet) på ett Japp men tittar hon bort så retar jag henne för att hon missade.
Detta kan jag ju även göra med Jaga kopplad på tävlingsplatsen.
Och då kan jag sätta henne med ryggen mot aktiviteten (tex apellplanen) och göra så på nya ställen för att hon ska komma igång rätt.
 
Sen satte vi nya regler på Lägg dig, som jag använder när jag pausar henne under ett träningspass.
Inget nos, inget gräsätande, ingenting. Hon ska ligga stilla med hakan i luften och bara vara. Hon får gärna titta och ha sig (tittar hon spänt på aktivitet och har koppel på sig så kan jag stå med ryggen mot aktiviteten och lägga ett tryck i halsbandet med kopplets hjälp så att hon måste hålla emot och då tänker "bort från aktiviteten", och att jag blir lugnare ju mer spänd hon blir. Det är ju lätt.. eller inte haha.
 
Vi tittade även på flygande ingångar på plan som jag tror att jag tänker använda mig utav.
Jag gör kontaktleken i princip, vi busar, jag snor leksaken ifrån henne och retar henne, sätter henne ner, går bort några steg medan ekipaget innan mig är på g ut från banan. Jag stoppar ner leksaken i fickan (Jaga sitter fortfarande kvar) och när vi blir inropade så börjar jag gå och säger Här.
Hon gick så jävla bra på detta.
 
Sen pratade vi även om mina leksaker.
Frida menade på att vissa hundar gillar att leka, vissa gillar att kampa men vissa hundar vill ha fighten.
Jaga vill ha fighten ganska ofta.
Hon jämförde det med ett snöbollskrig. Första kastar man lite lätt pudersnö på varandra (leken), sen börjar man rulla snöbollar som kastas ganska så hårt (kamp) och till sist snöpular man varandra (fighten).
Eftersom Jaga vill ha figgen och skyddsärmen så är lek och kamp lite halvbra för henne, men jag har fortfarande inte gett henne något som väger upp det hon letar efter, och jag blir inte så häftig i hennes ögon.
När Frida sa detta så började jag tänka på Jaga när hon är ute på tomten, eller bara när vi tränar och jag belönar.
Jag ger henne en kampleksak som vi kampar lite roligt med (kamp), hon får vinna och springer runt mig och jag klappar händer och piper (lek) och det slutar alltid med att Jaga springer rakt mot mig, stampar av så hon PRECIS missar mig och låter som en björn samtidigt (fight) och tycker hon är ashäftig.
Hon gillar att skrämmas, hon gillar att känna sig häftig samtidigt som hon inte är DUM, men hon gillar den typen av "lek".
Så jag fick helt enkelt göra en ingån,. ställa upp på planen, göra några steg fotgående, belöna med kampleksak och sen fick jag helt enkelt kampa in henne i en buske och vara ganska så hård i leken. Jag ställde på henne en hel del, kampade in henne mellan två staket och belastade henne mycket under kampen så JAG blev häftig i hennes ögon.
Hon var HELT annorlunda efter det. Totalt annorlunda.
Hon såg sig själv som kung (som alltid) men jag var tamefan hennes gud efter det.
Plus att jag ska köpa lite större och mer rejäla leksaker som jag använder så hon får något riktigt ordentligt och häftigt.
 
Sen la vi plats på 5 hundar på slutet.
Jag fick ha koppel på, så jag backade ut till kopplets längd och stog så första minuten och sen backade jag några steg till de resterande två minutrarna. Hon låg så bra. Stilla, lugnt, ögonen blundade ibland, och inte en antydan till något.
Så efter tre minuter gick jag och belönade med godis och mys, och sen fick hon träna på Lägg dig då jag inte ville trigga de andra hundarna genom att gå bort med henne.
Det kändes så skönt att se att hon var helt normal på platsen (sen att jag stog nära hjälpte nog mycket men jag behövde det för mina hjärnspöken) och att jag fått så bra verktyg att använda mig utav i träningen.
 
Plus att Frida berömde vårt fotgående och vår fjärr och sa att jag var så himla bra på detaljer och att fjärren var skitfin! (plus att hon frågade hur jag fått till hennes uppsitt från ligg. FRIDA WALLÉN FRÅGADE MIG HUR JAG FÅTT TILL HENNES UPPSITT FRÅN LIGG!!!)
Så nu är jag glad och tävlingsmotiverad.
 
 
 

depp och pepp

I fredags drog vi på tävling jag och Jaga.
Hon var ÖVERALLT och ingenstans, var jätteivrig på hundar och dofter och kunde inte slappna av.
Lyssnade inte och var allmänt... unghundig.
I princip drog mig in på planen inför platsen och reste sig och gick till hunden bredvid när jag lämnade henne.
Blev så himla förvånad, platsen är ju hennes stabila moment!?
Hon hade börjat nosa en hel del och sen satte sig hunden bredvid upp och då sprang hon dit.
Jag blev så sjukt besviken, förvånad och ledsen men fortsatte de övriga momenten.
Hon gjorde dom, men ofokuserad i fotgående och satte sig inte i en halt, tappade kontakt, låg långt fram i position osv osv.
Nosade som fan i läggande under gång OCH i rutan då hon la sig. Tuggade apporten som ett tuggummi men 10poäng på fjärren (något jag lyckats med uppenbarligen haha).
 
Åkte till Karlskoga BK dagen efter och träffade Alba och Petra och gjorde en tävlingsmässig plats det första vi gjorde.
Hon reste huvudet så fort jag gick ifrån henne så jag gick tillbaka och korrigerade och la om. Lyfte huvudet igen, gick tillbaka och korrigerade och sen låg hon som vanligt.
Så vi la på störning i form av kastande bollar över henne när jag lämnar henne, vilket hon svarade jättebra på.
Allt kände skit bra och som att gårdagen bara var en skitdag och engångsgrej.
 
Så jag åkte och tävlade igår.
Hon var fin på uppvärmningen, körde samma störning som i Karlskoga och hon svarade jättefint.
Men så FORT jag går in på planen så börjar hon dra i kopplet, har fokus på allt förutom mig (går hon in i ett skyddsfack!?) och låg ca 20 sekunder innan hon reste sig och gick till den andra hunden.
Det var så himla nonchalant av henne för hon lyfte huvudet innan och men låg ändå med full kontakt på mig, sen reste hon sig och travade till den andra hunden. När jag kom fram började hon busa med mig, vilket fick mig att fundera på om hon helt enkelt sket i att arbeta och fick tråkigt och då hittade på egna bus.
En gång är ingen gång (därav att jag faktiskt åkte och tävlade igår) men två gånger är ett problem.
 
Så nu blir det inga mer tävlingar på ett bra tag.
Det blir vardagshyfs ett tag - fokus följsamhet och kontakt i stökiga miljöer. Ta tillbaka hennes bortglömda koppelgående och följsamhetsljud pga att jag tappar henne under ingången på planen.
Det går jättebra på BK när jag tränar ingångar, men oftast är det ju inga andra som tränar på BK så det är störningsfritt och jag blir avslappnad.
Samtidigt som jag tränar detta så kommer jag satsa på att träna på olika BK och i olika miljöer (tex parkering, park, mitt på stan osv) och verkligen fokusera på platsen.
Det tråkiga är att hon alltid ligger (det värsta hon gör är att resa på huvudet) på träning, oavsett, så jag vet inte hur jag ska få fram situationen där hon reser sig.
 
Men så är sanningen och jag hatar det.
Hon är 4 år. VARFÖR börjar hon strula nu?
Behöver jag värma upp annorlunda nu, måste jag träna slut på henne inför platsen? Det har jag aldrig kunnat gjort förut pga pip, men jag kanske måste tänka om numera?

Debut i klass 2

Efter att hela veckan ha träningstävlat och kedjat momenten i klass 2 så kändes det GANSKA lugnt att tävla på söndagen.
Hon har gjort momenten hemma klockrent och verkar ha haft god förståelse för kommandon, momentförberedelse och själva momenten.
Vi skulle samlas 12:15 för lottning och när jag ätit frukost och gjort mig iordning så gick jag ut och tränade Jaga en sväng (eftersom hon alltid brukar vara het på morgon/fm och även på BK), hon blev JÄTTETRÖTT efteråt och straxt innan vi skulle åka så la hon sig i soffan och skulle sova.
Så jag fick med mig en övertrött hund till tävlingen och det märktes. Det var mycket pip samtidigt som hon "försökte sova" men kunde inte pga aktivitet.
Lägga henne i bilen hade resulterat i skall och mer aktivitet så jag belönade all passivitet jag kunde hitta.
 
Jag drog start nr 2 (av 2) och på uppvärmningen märkte jag att hon var pipig, trött och ofokuserad.
Hade det vart en träning hemma hade jag låtit henne sova några timmar och försökt senare men nu var det bara att köra.
Jag tappade henne TOTALT mellan momenten och speciellt när jag gick in på planen.
Fick känslan av att hon letade figge på planen för hon betedde sig precis som hemma hos Emma och Jonas och hon var JÄTTE intresserad av domaren (man).
Så fotgåendet var katastrof. Hon försvann ifrån mig, hon tappade kontakten, hon gled fram en bit, hon pep lite osv osv.
Jag var jättenära på att gå av planen men fortsatte.
 
Hon pep innan varje moment (trötthet och för att jag inte kunde hålla ihop henne mellan momenten så hon gick 1m framför/bakom/ifrån mig) men var tyst under själva momenten förutom i fotgåendet.
Läggande under gång var ett snyggt läggande men sen blev det sjukt mycket nos.
Inkallningen var jättefin, bra fart och snyggt avslut.
 
Rutan VAR KLOCKREN!
Vi fick tio poäng på den och det gjorde hela min dag för den var jag nervös över. Men då vet jag att min momentrutin fungerar och att hon VET att hon ska leta upp rutan.
 
Apporten blev det pip innan hon fick kommando, slarvigt gripande och en del tugg.
Hoppet gjorde hon jättefint, förutom pip innan kommando och efter att hon satt sig fot.
 
Fjärren var som läggande, hon ville först inte lägga sig ner ocgh sen började hon toknosa igen, så det blev dubbelkommando på första uppsättandet men de andra skiftena var klockrena! Så det var också kul och där var hon faktiskt helt helt tyst.
Och TROTS att tävlingsledaren visade fel skylt i första skiftet så jag fick tom säga "stå? hon ska väl sitta?" och ändå var Jaga tyst (hon var visserligen upptagen med att nosa haha).
Platsen var sist och hon låg som vanligt, vi fick 10 poäng på det med.
 
Domaren tyckte vi hade en jättefin grund på allt och att hon är rolig att titta på pga het, men att det svåra är att hantera det. Han kom ihåg oss sen förra sommaren och gav oss lite peppande ord och tips.
Fjärrskiftena tyckte han var superfina så det var kul.
 
Vi vann på 159 poäng så det var inte så häftigt och vi blev ju inte godkända men nu i efterhand är jag glad över att detta är vår lägsta nivå, och att hon ÄNDÅ gjorde alla moment så bra som hon gjorde.
Jag måste bara hitta rätt sätt att fånga upp henne när det blir såhär, och kunna läsa av henne på morgonen. Jag borde inte ha tränat henne alls hemma tex.
 
Nästa tävling är på fredag och ikväll ska jag och Rebecca till BK och då ska jag tävlingsträna med fokus mellan momenten tänkte jag.
 
 

Världens bästa katt

 
 
 
 

Läger i Kalmar

Jag och Jaga åkte ner lördags morse och kom fram lagom till frullen kl 8.
Jaga är inne i en väldigt.. hetsig period haha, så jag ville inte lägga spår pga att hon skulle vara alldeles för het efter att ha legat stilla i bilen i 6 timmar och sen gå ut och ba "var lugn nu".
Jag hade också sagt till mig själv att vi är med på den gemensamma lydnaden men lägger inte plats pga att det definitivt skulle kommit ljud.
 
Jag höll planen och det är jag glad för.
Pluspoäng till mig.
Vi var med på den gemensamma lydnaden och jag kan väl sammanfatta den med att hon ljudade och gjorde sitt hetsljud ganska så mycket men jag struntade i det så länge det inte gick överstyr utan mer var "pysljud".
Vi tränade både fjärrens teknik och ett halvdant fotgående som jag inte pillade så mycket i.
Hon kunde inte riktigt släppa Jonas så i halter osv så rök kontakten och hon sökte istället efter Jonas.
Men det kändes som ett ganska okej "problem" som jag släppte igenom.
 
Sen var det dags för skyddet, vi körde 3 gånger på lördagen och tre ggr på söndagen.
Vi fokuserade på transporten, angrepp och bevakning.
Jag fick order om att släppa kontrollen och lydnaden och låta henne vara lite galen vilket är svinsvårt för mig, för då är jag rädd att hon kommer gå ur hand, hon kommer ljuda och jag kommer inte kunna styra henne alls.
 
Transporten: Det gick från klarhet till klarhet, mest för mig, för jag är ganska så osäker på momentet och hur jag ska "träna Jaga i det".
Det vi kom fram till är att jag ska lära in ett Här som är "fot utan kontakt" och jag ska vara jättenoga med positionen. Korrigeringen ska hellre vara att jag "drar bort henne" från figgen än en vanlig koppelkorrigering, för det tog bättre på henne. Figgen får gärna gå vänd mot oss också, och växla mellan att gå med ryggen mot oss.
Jonas fick visa med Jaga för att jag skulle få en bättre målbild samt för att jag skulle se hur och när han korrigerar och hur hon går.
Det gick skitbra och det bästa är att jag kan träna detta även med lydnadsfolk, typ Rebecca, för hon kan gå med en kampis istället för en arm.
 
Angreppen: Vi har ju haft ett problem i att Jaga inte ger 110% i sina angrepp, eller i hela skyddet, utan hon gör det hon ska men inte så mkt mer än så.
Vi har funderat på om det är pga min lydnad på henne och jag tror det berodde på det för sista passen på söndagen var sån himla skillnad och Jonas sa att hennes sista angrepp var dagens bästa angrepp!
Fredrik Larsson (hundfredriks kennel) var med och figgade och han jävlades lite med henne med ärmen tills hon började hoppa och skälla och då sprang han iväg och när jag skickade så lyfte han upp armen högt när hon bara var några meter framför, för att hon ska lära sig att driftväxla.
 
Bevakningen: Här fick vi hjälpa till med sele och lina och dra bak henne då hon är osäker på vart hon ska vara.
Jag måste lägga ner tid på detta hemma, det kan jag träna på helt själv.
Hon hade fina bevakningar i höstas men jag har som sagt inte tränat något på det sen dess.
 
I övrigt så gick allt bra.
Speciellt söndagen när Jaga var tröttare och jag var mer avslappnad.
Så fort jag var i rätt stämning och hade rätt känslor så var hon tyst.
 
Nästa läger är 2-3/5 och det börjar kännas som att jag vill köra på ordentligt med skyddet nu, då jag dels har Emma och Jonas men sen hörde min gamla skyddsgrupp av sig och sa att dom börjat köra nu igen och undrar om jag ville vara med.
Så det sa jag såklart Ja till, dom kommer köra en gång i veckan och börjar i april.
KUL sa Jaga!
 
Tyvärr blev det bara suddiga bilder så jag har inget kul att visa upp mer än världens bästa JET!
 
 
 

Och med det säger vi tack och hej.
 

Filmerna äntligen

Här kommer filmerna från MT.
De första filmerna skrev jag poängen under men det orkade jag inte med.
Skottet kom inte med men ja, hon ljudade vid passiviteten (hon går igång på skott sen MH) och hon tog ett omtag i kampen när de sköt.
Så det var som jag trodde, inte berörd som i rädd men hon går upp i aktivitet.
 
http://youtu.be/RftsyKlpJak?list=UUnbbAtH67mq1-42j_AtJMFg

http://youtu.be/CVQ2I6-xrEQ?list=UUnbbAtH67mq1-42j_AtJMFg

http://youtu.be/_OmEdvCLV5s?list=UUnbbAtH67mq1-42j_AtJMFg

http://youtu.be/zdFJhjbRKbA?list=UUnbbAtH67mq1-42j_AtJMFg

http://youtu.be/_J4VIWiRAoY?list=UUnbbAtH67mq1-42j_AtJMFg

http://youtu.be/U6yTPAdfemE?list=UUnbbAtH67mq1-42j_AtJMFg

http://youtu.be/vnAH1O0EkUw?list=UUnbbAtH67mq1-42j_AtJMFg

http://youtu.be/g3AvQUTfSX4?list=UUnbbAtH67mq1-42j_AtJMFg

Bilder Kalmar

Synd att jag frös och såg ut som en tomte då..


















Föreläsning

Jag har ju glömt att blogga om föreläsningen jag och lotta var på hos JR hundcenter.
Den handlade om mental träning - tävlingspsykologi.
Den var värd pengarna, men jag tror man får mer om man går privat för henne.
Minns inte ens namnet haha men det var ett dubbelnamn typ Eva-Marie och hon var en jävel på agility.
 
Jag har skrivit ner lite stödord som jag helt enkelt punktar ner här nedan.
Mest för min egna skull.
 
  • Tänk inte på inte.
  • Var medventen om vad du vill träna hos dig själv - först då kan du förändra.
  • Hamna i ett flow i din träning - allt flyter och du får en känsla av kontroll vilket skapar trygghet.
  • Vad tillåter ditt menatala att du presterar egentligen?
  • Tänk utanför boxen - våga utmana dig själv.
  • Kom överens om hur du vill bli bemött efter en dålig runda "fan vad snyggt ställande" och hur du vill ha klimatet vid uppvärmning "du kommer klara rutan lätt" kontra "du kommer aldrig klara rutan när hindret står så nära".
  • Ät mat och drick vatten under tävlingen, precis som du vill att din hund gör.
  • Att visualisera och andas gör att man sänker anspänningen och lugnar sina nerver.
  • Vad är det värsta som kan hända? Överdriv så att det tillslut blir löjligt.
  • Hu reagerar jag på press? föreställ dig att du tävlar VM och att allt hänger på dig kontra tävlingen här och nu.
  • Se möjligheter i problemen. Det spöregnar "vad bra, då ska jag ta detta som en störningsträning så att jag ligger ett steg före nästa gång det spöregnar på en tävling".
  • Du bestämmer själv hur du vill tänka.
  • Peppa dig framför spegeln varje dag i 3 dagar. Förändring?
  • Lyft varandra på träningen - high five!
  • Att våga vinna innebär att våga ta risker.
  • Alla gör vi misstag - på det igen bara.
  • To get more you need to expect more.
  • Jag vill testa, jag vågar försöka, jag har allt att vinna - vi kan detta.
  • Träna upp ditt fokus under din vardag - hitta situationer där du kan komma in i ditt flow och utmana dig själv att hålla fokus längre. Tex "5 minuter till innan jag belönar mig med en kaffe".
  • Visualisering - fantasin skapar förutsättningar - se dig själv lyckas.
    Filma det perfekta utförandet (av dig eller andra) och titta på detta innan du går in på banan.
  • En tanke upprepad i trygghet blir tillslut sann.
  • Ta på dig framgångarnar "jag vann! jag var bäst av alla ekipage idag" istället för "jag vann men på dåliga poäng".
    Skyll dock inte bort motgångarna - analysera vad du måste träna mer på.
  • Desto mer jag tränar, ju mer tur har jag. "vilken tur att hunden tog apportbocken fast den landade framför hindret" Det är inte tur, det är träning. Störningsträning. Tänkande utanför boxen.
  • Ju mer tid du lägger ner på träningen ju bättre blir du.
  • Jag är nöjd med detta mål men jag kommer inte nöja mig förens jag har nått detta mål.

Jag blev peppad av att skriva ner detta.
Jag har bestämt mig för att i Kalmar få hjälp med störningsträningen på momenten i lydnadsklasserna.
Vilka svagheter har vi på olika störningar och vad ser Jonas som positivt och negativt med oss.
Jag vill ha störningar som kan hända på tävlingsplanen, tex en tävlingsledare som går väldigt nära samtidigt som den kommenderar tex.
Så nästa grej jag ska göra är att skriva ner lite störningar jag vet vi kan behöva träna på.

Jag är så kär i dessa bilder. Hon går så förbannat snyggt.

 

 

Bästa vän

Världens bästa vän.

kursdag för Frida

Jag var hos Frida Wallén i förrgår, på en heldagskurs i tävlingslydnad igen.
Hade med mig att jag ville träna på griptekniken i apporteringen då jag vill ha dom här snygga vändningarna ihop med gripandet, och få en bra start i vittringen.
 
Det var så kul att komma dit, vi var 7 ekipage och det var tre mallar med Jaga och de andra två var Jagas moster och Jagas BEBIS! Lilla fina Tusan var där!
Jag blev så glad. Finaste Tusan, hon ligger mig så varmt om hjärtat så det är helt sjukt.
Det gjorde tom ont att åka hem utan henne haha.
 
Jaga som var inne i höglöp var roligt gasad... not.
Hon var flamsig och överallt och ingenstans så vi började med apporteringen på en gång då hon har en risk att bli tuggig om hon är trött.
Jag visade hur det ser ut och vi kom fram till att vi vill få Jaga att vinkla huvudet mot apporten, vända upp och SEN gripa, istället för som idag - gripa, BROMSA!!!!, vända upp.

Första planen var helt enkelt att kasta en leksak, skicka Jaga och innan hon gripit vänder jag åt andra hållet och hejar på henne, sen blir det kamp hos mig.
Det är en teknik jag ska träna på ihop med att träna gripandet på nära håll.
Det känns som att hon, precis som i inkallningen förr, inte lär sig att känna NÄR hon ska bromsa för att hinna bromsa i tid.
Så planen på nära håll är logisk.
Steg 1 är att ha Jaga på vänstra sidan om mig, sen har jag bocken på högra sidan om mig, nära min fot.
Skickar henne och hjälper ev till med högerbenet om hon vill "gena över mina fötter", så att hon måste vinkla sig runt mina fötter.
I början har jag omv.lockande när hon griper och säger tack när hon lyft upp den, men allt eftersom jag flyttar apportbocken framåt så kommer jag hjälpa henne in till vänstra sidan med omv.lockande och tuggar hon tar jag ut bocken och så får hon göra om.
Vi får se hur det utvecklar sig.
Vittringen då.
Kändes som ett logiskt tänk.
Frida sa att vi ska få henne att koppla på näsan och inte gå på syn, varje gång.
Så hennes steg var såhär:
1. Droppa pinnen, "ta den", omv.lock så hon ej tuggar.
2. Sätt hunden, gå 10 m (alltid 10 m så hunden vet avståndet och slipper leta) och lägg pinnen i högt gräs. Gå tillbaka till hunden, skicka.
Här blev det tugg när Jaga kom in, så så fort hon tagit den och vänt upp säger jag loss och J får komm in till mig och få godis.
3.Sätt hunden, gå 10 m och lägg pinnen i högt gräs. Gå tillbaka till hunden, lägg ut "rena pinnar" bredvid hunden. Skicka.
Då ser hunden de rena pinnarna men tänker ändå "nos". plus att hon inte lär sig att "bara ta en pinne".
4. Som ovan men du flyttar de rena pinnarna närmre och närmre pinnen i högt gräs.
5. Tävlingsmässigt med rätt pinne vid de rena men Frida kör 80% av gångerna att den rätta är gömd och inte ligger i den rena högen, men ligger "bredvid" den rena högen.
 
Hon menar på att hunden då kommer veta avståndet till pinnarna, ser de rena och då tänker "nos" och börjar nosa.
Köper verkligen det.
Vi hann till steg 3 och ska verkligen bygga vidare på detta så fort jag fixat fler rena pinnar.
 
Sen fick Frida kolla vårt fotgående och hon tyckte det hade blivit jättesnyggt!
Tyst Jaga, ingen leksak eller gotte i handen, fin position, stabil position, lugn och trevlig Jaga.
Det hon tyckte jag skulle lägga tid på är snabbare halter, jag går gärna in i halten och då blir Jaga seg.
Så jag ska träna dom mycket, och byta till att jag stannar på höger ben istället.
Vid sidan av detta tränade jag separat på snabba sitt och belönar genom att kasta kampen bakom henne annars vippar hon framåt på rumpan.
 
Sen gjorde vi en tävlingsmässig fjärr i klass 2.
Frida skrek att det var klockren 10 poäng.
Så fick hon se fjärren i klass 3 och där kom vi fram till att trampet hon gör med ena bakbenet vid ställandet från sitt är troligtvis pga balansen.
Och jag ska ha ett annat kommando för stå-sitt för att få till tekniken.
 
I övrigt fick vi mycket beröm - det var verkligen välbehövt.
Hon var imponerad över Jagas grund och att det underlättade så mkt i träningen, det känns skönt att höra för grunden är så tråkig att träna och tar så lång tid men nu vet man att det är värt det haha.
 
Vi tog kort på Jaga och Tusan ihop också, man ser verkligen att det är Jagas bebis
 

Och sen fick jag lite bilder på Jagas ena son, som ska bli polishund.
 

Också lik Jaga i det där ansiktet.
Fina små bebisar, fast nu är dom bara tre..

vår sista tävling

I fredags gjorde vi vår sista tävling i lydnadsklass 1.
Jag bestämde mig för att nu under löpet se till att fokusera på tvåan och börja tävla igen när vi är startklara där.
Två domare har sagt "nu vill jag se dig i tvåan nästa gång" och hejat på mig, peppat mig och gett oss lovord så nu börjar jag få lite självförtroende.
Vi är nog ganska bra.
Och jag är sååå mindre nervös numera. Jag kan hantera det på ett annat sätt och Jaga märker inte av det på samma sätt.
Det är så himla skönt.
 
Vi kom iaf 2:a på 170 poäng.
Det märks av att hon snart går in i löp för på platsen nosade hon en gång, på läggandet nosade hon en gång och på fotgåendet var hon i typ.. Västerås.
Men annars gjorde hon det mesta bra.
Hon gjorde ett snyggt ställande, apporten gjorde hon klockrent men domaren tyckte att jag tryckte in den i munnen så domaren måste ha stått och sett i en jättekonstig vinkel för det är verkligen tvärtom haha.
Men men, så kan det bli.
 
Så nu har vi börjat med uthålligheten i fotgåendet och rutan igen.
Rullar det på som det gjorde igår så är jag nöjd.
 
 
Fina Celeste kom trea - den där CC:n alltså!
Grym hund.
 

amandalundwall

Herregud, det är typ bara hund här.

RSS 2.0